Inom loppet av en månad har Sverige tagit två EM-guld i fotboll.Både på herr- och damsidan.
En bedrift som förtjänar idel hyllningskörer. Men riktigt så fungerar inte vi svenskar.
Nä, istället ska vi gärna förminska prestationen och anmärka på att det faktiskt är juniorer som det handlar om.
Ursäkta min franska, men vilket jäkla skitsnack.
Det här är vinnarna i U21-EM de senaste sex upplagorna, årets inräknat: Nederländerna, Nederländarna, Tyskland, Spanien, Spanien, Sverige. Och i U19: Frankrike, Tyskland, Sverige, Frankrike, Nederländerna, Sverige.
Stora stolta fotbollsnationer där barnen får en fotboll innan de har lärt sig att gå.
Tyskland är dessutom världens näst största fotbollsnation, sett till antalet licensierade fotbollsspelare. Drygt fyra miljoner.
Sverige med dess kalltempererade klimat har cirka 300 000.
Bara att slå Tyskland borde vara snudd på en statistisk omöjlighet.
Att vinna EM-guld ska vara omöjligt och att göra det med två lag är en prestation som faktiskt saknar motstycke.
Ingen annan nation – inte ens mäktiga Tyskland – har mäktat med att vinna UEM-guld på både herr- och damsidan under samma år.
Det är – hur jag än vrider och vänder på det – stort. Riktigt stort.
Men vad betyder det egentligen?
Ja, bläddrar vi några blad i historieboken blir det plötsligt riktigt intressant.
År 2006 och 2007 vann Nederländerna guldet. 2010 spelade de VM-final mot Spanien i Sydafrika.
Två år senare vann Tyskland EM-guldet när mästerskapet arrangerades i Sverige. Förra sommaren vann de också VM-guldet mot Argentina.
På damsidan är trenden vagare då Tyskland varit totalt dominanta i Europa under de senaste tio åren. Däremot har Sverige varit med som medaljör och Frankrike har svarat för bra mästerskap, men inte lyckats ta sig till medaljmatcherna.
Plötsligt – efter år av kommentarer som: Vad ska hända med svensk fotboll när Zlatan Ibrahimovic slutar, ser kommande mästerskap mer lovande ut än på länge.
Det är ganska fantastiskt egentligen att vi kan finnas med där i toppen av världseliten.
I ishockey, skidor och snart i fotbollen.
För någonstans måste det börja.
Charlotte Kallas två junior-VM guld 2007. Svenska JVM-silvret i ishockey 2008 efter tio år av ökenvandring.
Framgångarna är viktiga. I en tid där folkhälsan ses som ett av de största samhällsproblemen i välfärdsländerna, där ungdomar väljer teknik före taktik, behövs förebilder.För trots att vi som nation alltid har haft en förmåga att utveckla bra idrottare – är den bistra verkligheten att det är röda siffror i kolumnen över antalet utövare.
Piteåspelarna Lotta Ökvist och Ronja Aronsson var startspelare under hela mästerskapet.
Om deras utveckling fortsätter i samma riktning kommer båda tillhöra stommen i A-landslaget inom något år.
Det är om möjligt ännu viktigare.För om svensk fotboll som land har varit svältfött på framgångar på seniornivå – har länets fotboll blott fornminnen att tala om.
Nu är det hög tid att någon kliver fram och dödar myten kring att Norrbotten inte kan fostra landslagsspelare.
Därför glädjs jag oerhört mycket över Piteåtjejernas och det svenska landslagens prestation.