Skidkrönika: Länets åkare står pall varje helg

Det är viktigt att vinna krönen inom längdsporten. Att ha kraft och ork att kriga de sista tunga metrarna upp till backarnas topp. I världscupstafetten i går vann Charlotte Kalla det sista krönet, medan Marcus Hellner förlorade det sista krönet. Det betydde att Kalla fick läge att spurta ifrån lördagens suveräna norska segrarinna Kristin Störmer Steira på upploppet, medan Marcus Hellner åter fick vika sig i duell med norske spurtraketen Petter Northug, som imponerade skrinnade hem även lördagens masstart. Nu blev det ändå två finfina andraplaceringar för blågult, och sviten håller alltså: Inte en världscuphelg utan norrbottningar på pallen! Stafetterna, som var de sista före VM i Tjeckien i februari, visar att Sverige har två lag som kan kriga om medaljer på VM. Herrarna var tvåa i Gällivare och tvåa i La Clusaz, damerna trea i Gällivare och tvåa i helgen efter de suveräna finskorna, som många ser som givna VM-vinnare redan nu. Det stämmer nog inte. Norge hade Marit Björgen hemma och ett starkt sparkapital i unga Astrid Jacobsen, som ännu inte kommit igång efter sjukdom, och även Sverige har potential att utmana. På herrsidan i VM-stafetten finns också förnämliga möjligheter för Sverige när också Mathias Fredriksson och Mats Larsson kommer igång och kan vara med och slåss om en klassisk sträcka tillsammans med gårdagens glädjeämne på startsträckan, Daniel Rickardsson. Johan Olsson är vikt för den andra klassiska sträckan, Anders Södergren på tredje, och Marcus Hellner som slutman. I den senare rollen går Hellner från klarhet till klarhet, även om han åter fick ge sig i spurten mot norske Northug, som hoppskejtade och ryckte i sista backen, och fick de meter som behövdes för segern. Men Marcus är inte chanslös framöver. De två kommer att mötas flera gånger före VM, i masstarter och sprintar, och undan för undan utvecklar kloke, analytiske Hellner sin taktiska förmåga. Borde avvaktat
Kaxige Northug, som verkligen är den bäste just nu, ska nog inte känna sig alltför segersäker inför fortsättningen, tror jag. Lördagens individuella masstartslopp gav dock de stora länshoppen Hellner och Kalla en del att tänka på. De båda segrarna från premiären i Gällivare satte färg på fristilsloppen på 1.500 meters höjd i La Clusaz. De körde offensivt från start i snöyran och drog långa stunder fältet. Det var inte oväntat när det gäller Charlotte Kalla, men oväntat när det gäller Hellner. Han borde nog ha gjort som Petter Northug, och hållit sig kall. Nu drog Hellner bort krafter under de första två milen. Charlotte Kalla krigade länge i täten, men tröttnade på näst sista varvet och slutade som besviken elva. Stum, och utan snärt i åkningen, på slutvarvet. Hög höjd är svårhanterat
Det talas om att Kalla kan vara en så kallad minusvariant , som har problem att få ut max av kroppen på hög höjd. Det tycker jag är alldeles för tidigt att spekulera kring. Hittills i karriären har Tärendötjejen både åkt bra, och mindre bra, på hög höjd. Det handlar om acklimatisering, och inte minst rutin för att lära sig anpassa tempot till rätt nivå för att inte dra på sig mjölksyra. För en orutinerad åkare kan klubban smyga sig på snabbare än väntat, och såna avvägningar kan ta flera år att lära sig. I stafetten igår var det en revanschsugen Charlotte som gick ut på sista sträcka som fyra och kom i mål som tvåa efter finskorna. Ett jätteryck i sista långa backen gav Charlotte ett par meter på lördagens skejtdrottning Kristin Störmer Steira. Stiligt! Lina Andersson har gjort bättre lopp på startsträckan, men höll ihop sin åkning ganska bra på höjden och finns helt klart med i bilden som starttjej när det drar ihop sig till VM. Anna Haag och Charlotte Kalla får nog anses som givna på fristilssträckorna. På de klassiska sträckorna är det mer öppet om vem som får chansen i VM. Förutom Lina Andersson är det Britta Norgren (inte med i går), Sara Lindborg och Anna Ohlsson (tidigare Dahlberg) som är aktuella för de klassiska sträckorna. Vad är det med tyskarna den här säsongen ..? Den tidigare stornationen har startat upp som en blåbärsnation med några få undantag, som skrällmannen Reichelt i Gällivare. Davos nästa. Då kommer sprintarna också in i bilden igen. I det sammanhanget tycker jag synd om Luleåsonen Peter Larsson, som står utanför träningsgrupperna, och nu har små chanser att kvala in till världscuptävlingar, och i förlängningen även till VM. Det känns fel med vetskap om Larssons stora kapacitet.