Ett olympiskt spel skapar alltid blandade känslor. Den här krönikan får en glad sida, men tyvärr även en dyster sida. Vi börjar med det positiva, och då handlar det förstås om vår hjältinna från Tärendö, Charlotte Kalla, som går i elden igen i Whistler i kväll. Det ska bli intressant att se hur hon återhämtat sig efter urladdningen i guldloppet på 10 fritt i i måndags och uppståndelsen efter den bragden. Jag tror det kan gå bra här också, även om skiathlon inte varit hennes bästa gren i mästerskap hittills i karriären. Guld-Charlotte kommer stärkt av självförtroende. Hon har blivit klart bättre i klassisk åkning den här säsongen, samtidigt som flera av hennes värsta konkurrenter, Marit Björgen, Justyna Kowalcyk, Petra Majdic och Aino-Kaisa Saarinen, kommer till start med tuffa sprintlopp i benen, medan Tärendös stolthet fått vila och ladda. Jag tror att dessa förutsättningar talar för en ny medalj för Charlotte, om än inte guld, som jag tippade på inför fristilsmilen. Det gäller för Kalla att hänga med och försöka gå högt på de inledande 7,5 kilometrarna i klassisk stil. Jag ser framför mig högsta fart, inte minst från alla de ovan nämnda tjejerna, som alla är vassa i klassiskt. De vill absolut inte ha Kalla i hasorna när det drar ihop sig till skejt efter skidbytet. Är hon med, kan en denna säsong mentalt starkare, tryggare och tuffare Charlotte Kalla ställa till med vad som helst.. Ja, jag stannar där så länge. Apropå norrbottniska framgångar. Topp 10 i OS-debuten av Magdalena Pajala var fantastiskt bra och understryker hennes makalösa genombrott den här säsongen. Pojkvännen Jesper Modins debut också en höjdare, inte minst med tanke på hans sjukdom nära OS. Och till skrockfulle pappa "Pajen": Fortsätt åka skidor hemifrån till jobbet så kan nog även de kommande OS-dagarna bli lyckosamma. Det jag saknade i sprinten var en Lina Andersson i form. Den banan och det långa stakupploppet måste ha passat henne perfekt. Men vad ska man säga om Emil Jönsson? Jag var själv på plats i Liberec i Tjeckien på VM förra vintern och upplevde Jönssons miss i sprinten där. Nu fick vi se samma scenario. Spänner han sig? Är han för nördig,med sitt filande på alla detaljer? Tänker han för mycket..? Lite så kanske. Jag tycker han bara borde gå ut och köra vilt, och ta revansch i teamsprinten! Så det till det riktigt negativa i årets OS. Att rubriker som SKANDALSPELEN sprids i media runt i världen är knappast någon drömsits, varken för arrangörerna i Kanada, eller IOK, Internationella olympiska kommittén, som i de flesta sammanhang strävar efter en fläckfri fasad. Jag har fått för mig att kanadensare är ett seriöst och noggrant folk. Nu radar man upp svåra arrangörsmissar dag efter dag vid nästan alla arenor och det hade jag aldrig trott skulle hända i ett Kanada-OS. Det allvarligaste är alla säkerhetsbrister, som orsakat dödsfall i rodelbanan, men också svåra fall och olyckor, typ det som drabbade Anja Pärson och Petra Majdic. Nu krävs det att IOK-ledningen i IOK tar Kanada-arrangörerna rejält i örat och kräver skärpning, annars är skandalen ett faktum. Charlotte Kalla lyser i OS-debuten och visst var det kul att se Mattias Öhlund slå hål på Tre Kronors nolla på sin gamla hemmaplan. OS-arrangörerna radar upp grova tabbar. De har haft många år på sig att planera, men tycks ha tagit för lätt på uppgiften. Värst av allt alla missar när det gäller säkerheten.
