I tisdags förlorade Luleå Basket sin hemmaplansfördel. I går fastställde LF Basket sin.
Och man gjorde det LBBK inte gjorde mot Telge - LF tog nämligen både returer och spelade fysiskt.
Jag är imponerad.
Av rätt många saker faktiskt.
Martin Pahlmblads formtopp till exempel. Han har haft en riktigt besvärlig säsong där allt har fungerat - defensivt
- men där det offensiva spelet har lämnat en hel del övrigt att önska. Nu såg han i stället ut som den "riktiga man" han är. Försvarsspelet på Andrew Mitchell var av högklass och den gamla Plannjaspelaren hade svårt att få det utrymme han så gärna vill ha. Saknades möjligen en fet dunk från Pahlmblad för att sätta pricken över i den här matchen.
Tyrone Levett, Johan Åkesson och framför allt - John Rosendahls mosning av Joakim Kjellbom och Conor Grace (här borde man nämnt Joe McNaull också, men eftersom han bara fick dryga fem minuters speltid känns det lite orättvist). LF:s insidespelare hade antagligen käkat
dynamit, eller något annat explosivt, innan matchen.
Maken till tändning har jag sällan skådat.
Slitvargen och hjälpgumman Terrance Woodbury är galet nyttig. "Woodchop" gjorde 14 poäng, tog fem returer och spelade grymt bra försvar. För att vara så pass stor är han oväntat snabb och rörlig. I går spelade han exempelvis ett i det närmaste fläckfritt försvar på Gee Gervin.
Kapten Håkan Larsson har ont i knäna, det syns. Det blev 28 minuters speltid i går, nyttiga minuter. Fyra assist, två poäng och ett lugn på bakplan som många gånger har saknats under säsongen.
Så här måste LF nu orka spelare i två matcher till för att ta sig till final. Det märks att Norrköping har haft en lång säsong, det ser tungt och trött ut på många håll och kanter.
Samtidigt som exempelvis Martin Pahlmblad verkligen tänder till när det nu verkligen som bäst behövs.
Jag pratade med honom efter matchen och han
konstaterade att det är en helt annan grej nu - med slutspel.
Under grundserien blir det lite mer "gå till jobbet" när det är match. Nu betyder varje match så mycket mer och det passar en slutspelsräv som Pahlmblad.
Kollega Tosser snackade med Norrköpings stjärna, Jocke Kjellbom, efter matchen. Kjellbom var inte alls så orolig som jag ändå tycker att han borde vara. Han menade att det var en pissmatch från hans sida (sant, visserligen), men att det inte skulle vara några problem till nästa möte.
Där är vi oense, jag och Kjellbom.
Norrköping har ett stort problem.
Och det problemet heter LF Basket.
Ett LF Basket som i går saknade en av lagets största stjärnor, Rudy Mbemba. Hjärnskakade Mbemba är, som alla vet, en helt magisk spelare när han är på det humöret och kanske borde ha saknats ännu mer. Samtidigt är det nog en otäck känsla för Norrköping att förlora mot LF - utan Mbemba.
Min känsla är att LF vinner även nästa match, bara lite surt att det är så långt mellan matcherna i basketen - för LF:s del alltså.
Men det var en sjukt bra start på semifinalserien.