Vilka tjejer och vilket spel.
Och då ska man komma ihåg att stommen av laget är födda på 1990-talet. Flera av tjejerna har inte ens gått ut gymnasiet ännu.
Som vanligt är idrotten grym och skoningslös när det ska till att avgöras. Det blir så tydligt efter en slutsignal när det ena laget jublar, skrattar och firar samtidigt som tårarna rinner nerför kinderna på spelarna i det förlorande laget. Det är inte utan att jag tycker synd om spelare i det läget.
Jag har själv varit med om att förlora finaler, inga på SM-nivå. Men en finalförlust är en finalförlust och det svider.
Gör nästan fysiskt ont.
Det syntes på exempelvis Elin Söderström.
Luleå Baskets lagkapten har nu ett mindre smickrande facit med fyra SM-silver. Fyra tunga, smärtsamma förluster i SM-finalen.
Söderström var en av de som tog det hårdast. Hon satt ner på planen med gråten i halsen och gjorde intervju efter intervju.
Det är sådant som stora idrottsutövare gör. Elin Söderström tillhör den kategorin, helt klart. Som kan ta framgång och motgång, men ändå göra sitt jobb.
Känslan är att Söderström är på väg bort från klubben efter många års trogen tjänst. I sådana fall hoppas jag att man säkrar upp Josefin Olheim eller (om man får drömma) Frida Aili som kapten.
Att det skulle bli förlust i även den här SM-finalen låg lite på lut. Jag trodde att slaget skulle stå under korgarna, men så fel det blev. I stället blev det som min förre chef och tidigare krönikören, Ludde Wästfelt, alltid säger. Det lag som har den bästa pointguarden vinner alltid SM-guld i Sverige.
Lite så.
Matchen avgjordes på bakplanen och där hade Stina Nilsson och Anna-Lisa Vestin inget att sätta emot Leah Metcalf och Elin Eldebrink. Det blev stundtals nästan pinsamt tydligt. Ska Luleå Basket på allvar utmana om guldet nästa säsong måste man förstärka den positionen, kraftigt.
För övrigt tror jag inte bara att det är sagan om Luleå Basket och Elin Söderström som tar slut nu. Förhållandet mellan Luleå Basket och Dennis Pihl behöver ta ett slut, om än tillfälligt.
Det krävs något nytt i Luleå Basket och som jag ser det är det dags för Mikael Johansson att kliva in. Johansson har nått stora framgångar med ungdomslag, han kan mycket basket och har ett JVM-silver på meritlistan. Det är inte många svenska tränare som kan visa upp det som CV.
Skriv genast fast Josefin Olheim, Frida Grahn, Frida Aili (om man får drömma) och sedan hitta någon schysst spets. Fyll sedan på med massor av talang i form av Ellen Nyström, Allis Nyström och Josefin Vesterberg från Basketgymnasiet. Den trion borde redan ha gjort matcher i LBBK-tröjan. Hanna Isaksson har dominerat under korgarna i Luleå Stars och bör absolut få chansen i Luleå Basket.
Så var det med den saken.
Slutligen: Jag tycker det är beklämmande att se bristen på "taggning" inför matchen hos flera av Luleåspelarna. Det är bedrövligt att höra Frida Aili säga att hon är förbannad för att man inte gått in med 120 procent i en SM-final. Jo. Ni hörde rätt. Det är också tragiskt att man på fyra SM-finalserier inte lyckats bjuda på publiken på en enda seger. Men å andra sidan, det blev ju 19 raka i grundserien ...