Nu är det lite mer än sex månader sedan jag tog beslutet som gör att jag skriver den här slutsignalen just nu, men som också innebär att det är den sista jag kommer skriva på åtminstone ett tag framöver.
Jag studerade journalistik på Kaggeholms Folkhögskola i Stockholm när vi skulle avsluta vårt andra år med en längre praktik. Efter att ha sökt till både det ena och det andra stod det till slut klart att jag skulle göra min praktik på Sveriges Radio, Norrbotten.
Jag hade aldrig jobbat med radio tidigare, men fick upp ögonen (eller kanske snarare öronen) för det efter en radiokurs i skolan som, tro det eller ej, gick över förväntan. Jag försökte förbereda mig så mycket jag kunde genom att jag spelade in min röst fler och fler gånger för att vänja mig vid att lyssna på mig själv, vilket inte är det lättaste.
Dagarna gick och praktiken började närma sig när min telefon ringde. Det var Norrbottens-Kurirens sportchef Magnus Tosser som ringde.
Eftersom att jag har haft vikariat här på tidningen tidigare, men framför allt frilansat en del så räknade jag med att jag kanske skulle få ringa in någon division I-match i hockey eller att något norrbottniskt lag skulle spela i stockholmstrakterna. Så var inte fallet.
Istället blev jag erbjuden ett vikariat som skulle ta fart en vecka före min praktik skulle inledas, och sträcka sig fram till helgen vi upplever just nu.
Efter att ha tagit mig en ordentlig funderare på ungefär 0,23 sekunder så bestämde jag mig för att ta vikariatet.
Det har resulterat i en vår, sommar och i alla fall en inledning av hösten här på mediahuset i Luleå. Det har varit intensivt, lärorikt och riktigt (ursäkta svenskan) jäkla kul. Precis som för alla andra har det funnits dagar då det känts som att jag "rockat" nyhetsvärlden, och dagar då jag skrivit fullständigt värdelösa artiklar, men så är det. Det är så det ska vara.
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av det smaskigaste jag upplevt under sommaren. Bjuda på några intervjuer som gick åt skogen eller när jag råkade ramla över någon nyhet, men jag sitter faktiskt här och är helt blank. Inte för att jag inte upplevt otroligt mycket under sommaren, utan för att det nog inte är det som har påverkat mig mest under mitt vikariat.
Jag skulle vilja ägna den här slutsignalen åt att hylla mina kollegor. Det är faktiskt så galet så att jag kommer överens med varenda en av dem. Det är tackvare dem jag inte bara haft världens bästa jobb i sex månader, jag har fått ha roligt också.
Jag vill tacka mina vikariekollegor Frida Olsson och Kent Risberg Vikström för en grym sommar. Jag vill tacka vår fotograf Petra Isaksson för att hon lyckats med det omöjliga. Hon har nämligen, i Luleå Hockeys gym, tagit en bild på mig där jag faktiskt ser ut som en tvättäkta hunk. Jag vill tacka Simon Jakobsson som jag jobbat en hel del pass med. Inte bara för att han utvecklat mig väldigt mycket inom det här yrket, utan för smeknamn som "din gamla punkrockare" och Liverpool-muggen han köpte åt mig på sin Englandresa. Petter Norén har fått mig att skratta mig hes över hans fantastiska imitationer av lokala idrottsprofiler. Jag vill tacka Anton Olofsson, Håkan Stridblom och André Samuelsson. De är stjärnor hela högen.
Kanske går ändå de största tacken till Magnus Tosser och Jimmy Landström. Jag vill tacka "Mange" för att han ringde till mig och inte någon annan den där dagen för sex månader sedan, och jag vill tacka Jimmy för att han hoppade på jobbet som nyhetschef. Annars hade han suttit där jag sitter just nu.
Många frågar mig vad jag ska göra nu när mitt vikariat är över. Jag tänker fortsätta frilansa åt länets bästa tidning så mycket jag bara får, jag kommer liverapportera från Luleå Hockeys matcher, jag kommer jobba extra inom bowlingen och sedan ska jag även hålla mitt Bodens BS kvar i elitserien. Det är ingen dum vinter det heller.
Även om det inte blir lika ofta som det senaste halvåret så hörs vi ändå i spalterna framöver och förhoppningsvis ses vi ute på fältet.