Inför säsongen flyttade Norrbottens enda ungdomsproffs i fotboll hem från Glasgow efter två år som ungdomsproffs.
Då bytte han juniorspel i en gigantisk klubb i Europa mot tryggheten i Sverige.
Och juniorverksamheten i Djurgårdens IF.
Anledningen - konkurrensen hade börjat kännas allt för hård.
- När jag tog klivet upp i U19-laget så kände jag att det var en stor skillnad från spelet i U17-laget. U19-laget kan man jämföra med spelet i superettan ungefär. Det är en väldigt stor skillnad, det är mycket starkare spelare och det går mycket fortare, säger 18-åringen till Norrbottens-Kuriren när vi träffar honom utanför Djurgårdens hemma-arena Stockholms stadion.
- Jag satt ju på bänken där. Men jag hade två år kvar på kontraktet i Rangers, jag hade kunnat vara kvar och slåss om en plats. Men jag kände att jag var tvungen att spela 90 minuter varenda vecka om jag skulle ha chansen att vara kvar i landslaget. Och det gjorde jag inte riktigt. Då kände jag: "Okej, jag flyttar hem".
Måste ha speltid
Och spel i landslaget är något som Espling värderar högt.
Han har figurerat i ungdomslandslag sedan genombrottet i Bodens BK.
Planen är att fortsätta representera sitt land på U19-nivå - och då måste han ha speltid.
Men starten i sin nya klubb har inte varit lika bra som han hade hoppats på.
Skadad inledningsvis
- Jag har haft en tung start här i Djurgården. Jag har haft problem med en skada i baksidan av låret. Jag blev egentligen återställd i början av mars och fick börja med U19-laget i Djurgården. Men tanken och ambitionen är att komma upp till U21-laget. Det är där jag ska vara. Jag kommer att vara där. Men man måste börja någonstans. Man är inte garanterad någonting. Jag måste visa att jag är av rätt virke, säger den Lira BK-fostrade spelaren.
Först och främst är målet att etablera sig i U21-laget.
För att sedan jobba sig till en chans i den svenska högstaserien.
- U21 siktar jag på nu. Får jag chansen där är det bara A-laget som gäller. Sen om man tittar ännu längre framåt så vet jag inte. Det är omöjligt att svara på det. Jag har sagt det förr, jag kan lika gärna sluta i Sävast. Inte ens Pep Guardiola kan säga hur bra en spelare verkligen kommer att bli. Mina kompisar hoppades på att bli fotbollsproffs, men jag ville det. Det är skillnaden. Jag tog jobbet. Det är därför jag har kommit så långt som jag har gjort, säger Espling och fortsätter:
- Jag vill komma till A-laget så snabbt som möjligt, helst i går om det var möjligt. Jag är inte rädd för att spela på den nivån, jag har spelat med Rangers A-lag. Det går fort, men inte så fort. Jag har kompisar som har tränat med Didier Drogba och Fernando Torres. De säger att de är bra, men inte så bra som man egentligen tror. De är inte så fantastiska som alla tror.
Men det är inte bara fotbollen som har fått sig ett lyft. I och med flytten tillbaka till Sverige har Fredrik Espling nu börjat studera igen.
- Jag har aldrig riktigt varit ett fan av skolan, men det står i mitt kontrakt att jag måste göra det. Det är bara ta det och göra jobbet. Men det är skönt, man träffar kompisar och så där, säger han.
Tolv pass i veckan
Och den sociala biten, med kompisar utanför fotbollen, var något som saknades i Glasgow.
Där fick den sociala biten helt enkelt inte plats i den inrutade träningstillvaro som ungdomsproffs lever i på de brittiska öarna.
- Helt annorlunda här än i Skottland. Här har jag skola. Där var det bara fotboll. Man kom dit klockan nio på morgonen, tränade, kom hem klockan fyra efter att ha tränat extra, och sen bara sova. Du kommer upp i kanske tolv pass i veckan, en sjuk mängd egentligen för en 17-åring. Socialt är det bättre här, jag träffar kompisar varenda dag. Så var det inte där i Skottland, säger den snabbe anfallaren.
Tvättade tränarnas skor
Och samtidigt en helt annan relation med tränarna.
Skotska tränare är erkänt duktiga, men Espling har fått erfara deras syn på hur man uppfostrar talanger och lär dem disciplin.
- Jag har egentligen varit med om det värsta. Det går nog inte att vara med om så mycket hårdare klimat. Passar du fel får du verkligen höra det. Det är riktigt hård disciplin. Det är inte riktigt samma sak här. Tränarna står inte och skriker på dig, säger den tidigare BBK-spelaren och fortsätter:
- Jag hade tre skottar. De är väldigt trevliga. Men du har inte någon kontakt med dem, du går inte bara runt och snackar med dem. Blir du inkallad på deras kontor är det någonting dåligt som har hänt. De läxar upp dig
ordentligt om du gjort något fel. Vi tvättade till och med deras skor.
Tvättade ni Rangerstränarnas skor?!
- Ja, vi gjorde det varenda morgon. De är verkligen bossarna där. Det är inte
någon som du kaxar upp dig mot, det går inte. Men det är en del av att vara ungdomsproffs också. Du har krav på dig, framför allt ska de lära dig disciplin. Det är kanske inte så i Rangers A-lag.
Men i Bodens BK, där den unge anfallaren slog igenom, behövde han inte heller tvätta skor.
Tackar tränaren
Och han passar på att skicka en hälsning till tränaren som enligt honom gav honom chansen att göra det han gör i dag.
- Kisse (Christian Samuelsson, före detta tränare i Bodens BK) gav mig chansen. Det är jag evigt tacksam för. Hade jag inte fått chansen då hade jag inte varit här i dag. Han släppte fram mig tidigt i träningen. Det är en så stor skillnad att spela juniorfotboll och seniorfotboll i den åldern. Det är då du verkligen kommer fram. För det är jobbigt att stångas mot Haris Devic och de där spelarna, det är det, säger Fredrik Espling.