Chelsea är favoritlaget.
Lamporna tänds. Doften av pie and mash börjar sprida sig mot gatorna där publiken laddar för match. Det är derby i London mellan Arsenal och Tottenham och fotbollsturister från alla världens hörn är där.
Men inte Leif Pekkari från Tärendö.
Han sitter på Tunavallen i Luleå och tittar på Notvikens andralag som möter Kågedalen i damtvåan.
Leif har sett fotboll på över 50 arenor i England, så han hade lika gärna kunnat vara i London den här söndagen. Men grejen med Leif Pekkari är att han är överallt. På alla nivåer.
För några veckor sedan åkte han till Stockholm och såg fotboll i division 6.
– Jag ser gärna på lägre nivå. Det är intressant att se division 3 eller division 4 och studera både domare och spelare. Helt plötsligt upptäcker man ett helt okänt lags spelartyper: Här har vi den kloka mittfältare, men som gnäller. Den snabba yttern där. Och så googlar man på dem. Jag såg en magisk spelare i Fisksätra som var ganska rund, men han var så bra så att det inte är sant. Då visade det sig att det är en stjärna i futsallandslaget. Det är kul att se. Och i Segeltorp senast dök Erkan Zengin helt plötsligt upp på planen.
Den stora passionen för Leif Pekkari är fotboll. Först spelade han fotboll. Sedan började han döma fotboll. Och han har alltid tittat på fotboll.
– Vissa håller på att skruva på sina skotrar veckovis, andra jagar älg i flera månader. De är lika tokiga, tycker jag.
Leif är en så kallad groundhopper, en sådan som åker från arena till arena för att kunna se olika lag och deras hemmaborgar. Han har en applikation han använder för att hålla koll på alla besök. Fotbollsfantasten tar fram telefonen ur fickan.
– Här får man en påminnelse också. I dag var det 18 år sedan Café Opera–Boden 2–0 på Kristinebergs IP.
I appen har Leif Pekkari registrerat 321 olika arenor som han har besökt. Och då har han inte räknat med alla han har varit på i Tornedalen.
England är, som för så många svenskar, favoritlandet att besöka för att kolla på fotboll. Och där har Leif en målsättning.
– Doing the 92's, säger han.
Leif Pekkari
63-årige pensionären vill se matcher på alla 92 arenorna i ligasystemet i England. Han har varit på över 50. Men en del lag har åkt ur, andra har bytt arena. Så nu står Leif på 48 av 92.
– Men det blir svårt att uppnå, jag måste göra sju-åtta arenor per år. Nästa resa bockar jag av Tottenham, Sutton och Portsmouth.
Vad är det bästa?
– Dofterna och sorlet kan man aldrig få från tv:n. Och kvällsmatcherna när man börjar närma sig arenan och ser strålkastarna, det är en härlig känsla.
Vad har du planerat i vinter?
– Fotbollsresa till England i oktober, världscuppremiär i skidor i Ruka i november, fotbolls-VM i Qatar i december, handbolls-vm i januari, skid-VM i februari och förmodligen någon resa till England under våren.
Tar det emot att åka till Qatar?
– Ja, faktiskt. Jag har någon gång sagt att jag aldrig ska åka till sådana länder. Men VM 2026 i Nordamerika kommer jag definitivt inte åka till när det är sådana djävulska avstånd. Och 2030 är jag 71 år och vem vet om jag ens lever då. Det här blir sista mästerskapet jag kan åka på.
Hur har du råd med alla resor? Leif Pekkari har fått frågan förr.
– Hur fasen har alla råd att byta skoter och fyrhjuling varje år? Så brukar jag svara.
Charlotte Kalla fan club. Leif Pekkari har den höga Sverigehatten på sig.
Det är långt ifrån bara fotboll han åker och tittar på. Det blir basket, handboll, friidrott, ishockey och en hel del annat.
Längskidåkning var en tidig kärlek.
– Skidor var ju egentligen min första sport, men jag lade av tidigt för det var ju alldeles för ansträngande. Sen när Charlotte (Kalla) och dottern åkte så blev man ju väldigt engagerad och började åka Sverige runt och kolla.
Leif Pekkari såg Charlotte Kalla ta sig fram i Tärendö. Men han trodde inte i sina vildaste fantasier att hon skulle bli en av Sveriges genom tiderna främsta olympier. Så det där löftet han gav henne trodde han inte skulle bli så svårt att infria. Men drygt 20 år senare så har han varit på flera kontinenter och följt skidåkaren med Charlotte Kalla fan club med sin blågula hatt.
– En av de största upplevelserna jag har haft är när hon vann OS i Vancouver. 10 kilometer fritt – då var jag gråtfärdig.
Han har missat ett par världsmästerskap och senaste olympiaden gick inte att besöka på grund av pandemin. Och han har fått se många medaljer. Ända sedan Charlotte Kalla var liten, beskriver Leif det som, har hon lyckats prestera när det har krävts.
– De var ju fem-sex tjejer som sporrade varandra och var ungefär lika bra. När man är 11 år åker man ungdoms-DM första gången och då sa hon att hon skulle formtoppa och satsa på det loppet. Hon vann ungdoms-DM varje år. Hon kunde få stryk i andra tävlingar av de andra tjejerna som var lika bra, men just de där loppen vann hon alltid. Charlotte har ju en karriär på 25 säsonger om man räknar därifrån och i kanske 20 av dem har hon varit som bäst till viktigaste loppen.
Kalla har inte bara betytt mycket för Tärendö. Det har gett en jäkla skjuts i Leif Pekkaris idrottsturistande.
– Utan henne hade jag nog inte sett så mycket av världen. Det har varit fantastiskt för det kärngänget vi har haft som har åkt på alla mästerskap. Man har insett hur många vackra platser det finns på jorden.
Charlotte Kalla och Leif Pekkari