Larsson gräver guld på hemmaplan

Lagkaptenen är inne på sin sista semestervecka. När Norrbottens-Kuriren tittar förbi i villan på Kronan i Luleå står Håkan Larsson i snickarbyxorna. På sommarens agenda har husets framsida stått med bland annat trädplantering. - Jag har inga gröna fingrar men är i alla fall händigare än Jim (Enbom). Han budar på grannhuset och flyttar han in där kan jag väl inte räkna med så mycket hjälp, säger Håkan Larsson och skrattar. Sambon Nina Bramberg dirigerar djupet och omkretsen. Och lagkaptenen lyder order och gräver. - Det är jäkligt mycket sten här i området, säger Larsson och tar hjälp av järnspettet för att komma ner i jorden. Säsongen 1993/94 var hans första i Plannjalinnet. Då höll klubben på att bygga upp sin kommande era som en toppklubb i den svenska basketligan med namn som Eric Elliot, Jonas Autio, Vincent Lundahl och jätten Kevin van Veldhuizen. "Gröna hissen"
- Då åkte vi i den "gröna hissen" mellan serierna A1 och A2. Jag minns att vi missade slutspelet under min första säsong i Plannja när vi slutade sist i A1. Sen dess har sex SM-guld passerat i Plannjalinnet och två proffssäsonger i Frankrike och Tyskland. Samt en visit under några veckor 2006 i den italienska ligan. - Jag har fått se och uppleva otroligt mycket under min karriär. Både när vi spelat i europacupen med Plannja och under resorna med landslaget. Sen var det också ett äventyr att spela i andra länder, säger Håkan Larsson och tar upp ett minne ur arkivet. Otäck flygresa
- När vi kom hem från en bortaresa i Frankrike och skulle landa i Dijon trodde jag att vi fortfarande var uppe bland molnen, men helt plötsligt slår planet ner i landningsbanan och studsar till och jag tittar ut och ser bara gräsmatta. Då trodde jag det var kört och blev riktigt rädd. Men en fransk lagkamrat tog det hela värre och satte sig längst bak i planen och skrek "we gonna die, we gonna die" och hällde i sig whiskey. - Allt gick bra och vi fick flyga vidare och istället landa i Lyon. En vecka senare dog samma pilot i en flygkrasch. Nu står 2009/2010 för dörren. Och kommande säsong ser intressant ut - med Plannja-ögon sett. Guld i blicken
För i dem lyser guld. - Klubben brukar säga slutspel eller semifinal som mål, men för mig, Jim och John (Rosendahl) som varit med ett tag finns det bara en sak - och det är guld. Hade suttit fint om jag fått ett sjunde innan jag lägger av. - Jag tror vi har en rolig säsong framför oss. De stora spelarna med John, Johan Åkesson och Vesa Mäkäläinen ser riktigt bra ut och sen har vi också fått Brandon McKnight som vunnit guld med Solna. Jag tror inte att dessa killar kommer hit upp för att slåss om en semifinal, menar Larsson. Problem med knäna
Under sommaren 2009 har han fått vila sin 35-årige kropp. Basketen börja sätta sina spår. Tillsammans med sambon Nina och barnen Oscar, 5 år, och Tea, 2 år, åkte lagkaptenen till Turkiet två veckor efter säsongen. Och sen har ännu mer vila och styrketräning stått på programmet. - Jag hade lite problem med knäsenorna förra säsongen och fick vila vissa träningar tillsammans med John. Jag körde på elipsen och han gick baklänges på löpbandet. Men nu har John fått göra sin titthålsoperation som han tjatat om i flera år så nu måste han ju bli bättre än någonsin, säger Larsson och skrattar. - Jag räknar med att köra på två-tre säsonger till sen får vi se vad som händer. Basketen är mitt liv och jag vet ännu inte vad jag ska göra efteråt. Siktar du på en tränarkarriär? - Nej, det tror jag inte. Men jag kanske blir klubbdirektör i Plannja. Eller förresten, skriv inte det - då blir Mosesson (Lars, nuvarande klubbdirektör) sur.

Larsson gräver guld på hemmaplan

På måndag ska en veterankropp snurra igång igen.Då kliver Håkan Larsson in i Pontushallen – för sin 17:e säsong som A-lagsspelare.– Inställningen är alltid att vinna guld – även om klubben säger något annat, menar 35-åringen.