Siffrorna blev till slut ganska stora.
Även om matchen var rätt jämn.
Faktum är att LF i princip var ett anfall från att koppla greppet. Ungefär så.
Efter att ha gjort en tämligen usel första del av matchen kom LF Basket ut och spelade riktigt bra i den andra halva. Man spelade med fart, svingade bollen och sköt högprocentigt.
Sakta men säkert kom man närmare.
Hela vägen fram till 71-71.
Då hade LF chansen att ta ledningen och kommandot i matchens slutminuter.
Men i det läget valde Rudy Mbemba att ta ett snabbt avslut, skjuta en lång trepoängare som inte gick i. Sundsvall tog bollen och straffade LF med två poäng.
I LF:s nästa anfall dribblade Mbemba bollen långt in under Sundsvalls korg och tappade bollen. I stället skottade Sundsvall i en trepoängare. Därefter kom LF aldrig närmare än så.
Sundsvall imponerade stort. Inte det längsta laget i ligan, men garanterat det lag som har smartaste spelarna och bästa skyttarna.
LF har det fortsatt tungt i anfallsspelet.
Allt ska givetvis inte lastas Rudy Mbemba, han gör poäng och stundtals gör han sina medspelare otroligt mycket bättre.
Problemet är fortfarande, jag har skrivit det förut, att man inte får ut nog mycket av spelare som Martin Pahlmblad och Johan Åkesson.
Mot Sundsvall var Åkesson blekare än på länge - trots att hans längdövertag borde ha betytt att han skulle få det lite enklare inside.
Men icke.
Och Martin Pahlmblad fortsätter att vara blek, anfallsmässigt. Försvarsmässigt håller han hög klass - men det är nog inte därför man värvat Pahlmblad. För att få en stabil försvarsspelare.
Emil Salon fick futtiga sju minuters speltid och var inte alls särskilt dålig, i mitt tycke. Han sköt i två av tre skott, men fick ändå nöta bänk. Lite märkligt kan jag tycka.
Matchens X-faktor, Terrance Woodbury, har inte riktigt kommit in i matchandet. Han kommer nog på sikt att bli viktig för LF. Han är hyggligt högprocentig, både fysisk och atletisk.
Ändå känns det lite oroande att Sundsvall är så pass mycket bättre.
På fredag är det dags för ny toppmatch - Norrköping på bortaplan.
Jag vet inte riktigt vad LF-coachen Mattias Kenttä ska ta sig till för att få styrsel på sitt lag.
Måndagen handlade annars mycket om väntan. Väntan på en värvning. Då snackar vi hockey.
När den här krönikan gick i tryck hade Luleå Hockey fortfarande inte presenterat något nyförvärv. På ett sätt ett svaghetstecken.
Man tog hit finnen Vili Sopanen på try out, i mina ögon stod det ganska tidigt klart att han inte var det man letade efter. Ändå väntade Luleå Hockey till lördag kväll innan beslutet fattades. Två dagar innan transferfönstret stängs. Inte mycket kvar på marknaden då.
Luleå Hockey behöver lite offensiv spets, hittar man inte den spelaren är det lika bra att spara pengarna och avstå.
Någon ny Dieter Kalt klarar man sig utan.
Även om nu Johan Harju toknekat en övergång så känns det ändå lite smålurigt... Nå. När det här läses så vet vi.