Visst är det en mellansäsong utan mästerskap.
Men det betyder inte att säsongen blir ointressant.
Tvärtom, det kittlar rejält att världscupen som helhet hamnar i fokus.
Mästerskapsåren, som duggar tätt, innebär att många åkare struntar i vissa tävlingar och istället bygger för en formtopp mot VM eller OS.
Så blir det inte i vinter, i varje fall inte för världens topp-åkare. De vill visa att de kan hålla hög klass en hel säsong.
Jag vet att åkarna själva värderar den förmågan högt.
Tour de Ski kring årsskiftet blir årets höjdare men en bra totalplacering i världscupen väger tungt, riktigt tungt, den kommande säsongen.
För min del känns det kul och spännande att även den här vintern, då och då, få chansen att ge mina synpunkter på det som händer i skidspåren.
Och i helgen börjar alltså allvaret efter förpostfäktningen i Bruksvallarna, där länshoppet Charlotte Kalla, direkt visade hur näst intill oslagbar hon är på specialdistansen 10 km fritt, som det även handlar om i den norska världscuppremiären.
Det säger väl egentligen allt om vilka förhoppningar vi kan ha ... Huvudmotståndarna Marit Björgen, Justyna Kowalczyk och Therese Johaug till trots.
I vinter är jag spänd på att se hur Tärendötjejen pallar för en rejält ökad träningsdos, plus tio procent.
Jag känner mig inte speciellt orolig.
Viljestarka Charlotte vet vad hon vill och övervakas noga av sin kunnige tränare Magnus Ingesson.
För länets andra ess, Marcus Hellner, är målet en jämnhet över säsongen med Tour de Ski som viktigaste tävling.
Den dubble OS-guldmedaljören och världsmästaren har varit nära en topplacering i Touren också, men vikit ner sig på den näst sista klassiska etappen i Val di Fiemme med bland annat massor av bonussekunder på spel.
I vinter hoppas jag på ökad styrka just där. För jag vill ju så gärna se den gode Marcus klättra uppför Alpe Cermis från en bra position.
Den styrkan har han spetsat till uppför Dundrets branter genom åren och i ett sånt läge kan nog både Dario Cologna och Petter Northug bli darriga i bena.
Jag räknar också kallt med att Marcus Hellner kommer igen med besked efter den "försiktiga" starten i Bruksvallarna.
Han vann premiären förra säsongen. Men då handlade det om hemmabanorna på Dundret. Nu är det helt nya slingor i Sjusjöen nära Lillehammer.
Snöbristen har fört premiären dit, när Beitostölen inte klarade att fixa ett bra underlag, och snön är verkligen ett kapitel för sig i dessa tider.
Vad ska hända med skididrotten i framtiden? Måste cupen senareläggas? Hur ska då FIS (Internationella Skidförbundet) som vill öka antalet tävlingar få ihop programmet? Säsongen förlängas?
Ja, vad..!? Det är skrivet i stjärnorna i ett allt varmare klimat.
En sak tror jag dock redan är klar: Aktierna för länets världscuparrangör, Gällivare, har knappast minskat i värde.
Vi är nog många som målat f-n på väggen och varit rädda för att Dundet i en allt tuffare strid om de åtråvärda världscuptävlingarna riskerat att förlora sin världscup vartannat år. Nu kan det till och med bli tätare än så, när Gällivare-folket lär sig att på allvar, jämsides med konstsnö och natursnö, spara snö i gigantiska högar från en säsong till en annan, för att riktigt gardera sig på snöfronten.
En höjdare i vinter utöver världscupen blir Vasaloppet med rubrikmaskinen och retstickan Petter Northug på startlinjen. Skidfesten i mars blir hetare än någonsin, och jag ser redan hur VM-kungen bara ligger där bakom och lurar, för att sätta in segerrycket när de passerat Moraparken.
Det du, Jörgen Brink ...
Men givetvis är det roligt att riktiga elitåkare, inte bara långloppsspecialister, startar i Vasaloppet. Det ger kraftprovet nya dimensioner och är efterlängtat
i mina ögon.
Inför världscuppremiären: Den nya finska dopingmisstanken, tio år efter alla avslöjanden vid Lahtis-VM. Jag hoppas det handlar om obegriplig enskild dumhet , och inte en ny landslagsskandal.
Svårt säga, men det lär visa sig.