Jag laddade för motsatsen. Men det här blir en riktigt sur krönika.
Jag är jäkligt besviken på den svenska insatsen i går.
15 kilometer klassiskt skulle ju bli en av de stora grenarna i detta VM.
Men det gick åt pipan, totalt.
Placeringarna 17-22-34-42 är skämmigt av ett landslagsgäng som alla har kapacitet att kriga om medaljer.
Och än en gång kan en stor del av fiaskot sökas i villervallan i Larry Poromaas pampiga trailer här på området.
Jag vägrar nämligen tro att formen plötsligt ska ha försämrats så kapitalt bara några dagar in i VM-tävlingarna här i Holmenkollen. Tvärtemot tror jag faktiskt att de svenska åkarna med sprintguldgossen Marcus Hellner och Daniel Rickardsson i spetsen är i strålande form.
Men funkar inte utrustningen i dagens längdåkning, då är de körda. Chanslösa. Knäckta.
Och vad värre är:
Jag kan acceptera en enstaka dag av villervalla.
Men absolut INTE vallningsmissar, TRE tävlingsdagar i rad. Så har det varit. I söndagens skidbyte för herrar,
i damernas millopp i måndags och i gårdagens klassiska 15 kilometer för herrar hade de svenska åkarna dåliga skidor.
Det är inte bara dåligt, utan klart oroväckande inför dagens teamsprint i klassiskt och kommande stafetter. Hur ska Larry och kompani hinna hitta nya vallor som går på bara någon dag?
I OS förra vintern var vallateamet, i nära samarbete med åkare och ledare, bäst i världen.
Nu verkar de nästan vara sämst i världen här i Oslo-VM.
Det är ruskigt frustrerande.
Hade inte Marcus Hellner med sitt sprintguld redan räddat äran, hade man nog vid det här laget tvingats börja göra jämförelser med katastrofmästerskap som 1952 och 1966 här i Oslo.
Naturligtvis hamnade Hakkassonen Larry Poromaa, 47, rejält i hetluften efter det senaste fiaskot.
Det får han vara beredd på, även om jag vet att han lagt ner hela sin själ och sitt hjärta och massor med arbetstimmar tillsammans med sin åtta man starka stab i den svenska vallatrailern, för att ge åkarna det bästa materialet.
Det är svårt här i Oslo att klara vallabiten. Skitig, tät sammanpackad snö, eller socker, gör det svårt att hitta glid och fäste. På tremilen hade de svenska åkarna för mjuk valla och tappade glid, i går hade de för hård valla med dåligt fäste som följd. Medan norrmän, och inte minst finnarna (hyvä Magnar Dalen), prickat rätt i vanlig ordning i det före som råder här.
Det blev panik i svenska vallaboden och en kvart (!) före start justerade vissa åkare sin fästvalla. Orimligt.
Oslo är svårvallat, det visste säkert även det svenska skidförbundet.
Men jag tycker inte att förberedelserna varit optimala. Larry och vallateamet har varit på plats i Kollen och testat i fyra dagar, två gånger före VM. Det ska jämföras med de norska kollegorna som testat här
i månader, i olika förhållanden.
Jag vet att det svenska landslaget velat "träna" mera på plats, men det har stupat på pengaresurser och det känns sorgligt.
Så till något roligare.
Det känns skönt att Piteååkaren Jesper Modin får chansen
i dagens teamsprint. Det är han verkligen värd.
Jag ser också fram mot Charlotte Kallas körning i dagens teamsprint tillsammans med Ida Ingemarsdotter. En lyckad dag har även de medaljmöjligheter, men då måste utrustningen klaffa.