Nej, jag talar inte om huliganproblem, bråk och våld. Jag talar om den publikkris som man tydligt kan se. Senaste hemmamatchen mot Djurgården var glesare befolkad än på länge. Då trodde jag det berodde på att det var dagen innan löning. Nu vet jag bättre.
Matchen mot Färjestad hade en officiell publiksiffra på 4.469, men då är säsongskorten inräknade. Jag undrar om det inte var under 4.000 personer på plats i går. Det är oroande.
Riktigt oroande.
Varför det är så kan man givetvis spekulera i. Till viss del beror det säkerligen på den knackiga säsongsinledningen. Fans och publik hade höga förväntningar inför säsongen och dessa har man inte riktigt levt upp till. Än.
När Johan Gustafsson "moonwalkade" framför Luleåpubliken gjorde han det med sin första elitserienolla i bagaget. Dessutom känns Gustafsson allt mer som ett förstaval i Luleå Hockey. Även om man kör vidare med "varannan-match-principen" ytterligare en tid.
Men jag tror, tyvärr, också att det beror på det spel som Luleå Hockey visar upp. Det är effektivt, det är tajt - och det är för jäkla trist. Det är den krassa verkligheten.
Hockeytränare har säkert ståpäls och myser på kvällarna när de ser Luleås kompakta försvarsspel. Men publiken vill se mål (och vinster, givetvis). I gårdagens match mot Färjestad dröjde det ända till 16:e minuten i tredje perioden innan det blev mål. Kul när det händer, men det är inte någon vidare underhållning.
Nu vet jag givetvis också att det inte går att ändra ett spelsystem efter fyra omgångar bara för att publikunderlaget sviktar. Så klart. Men jag tror att svensk hockey i allmänhet har ett problem med att matcherna börjar vara för tråkiga, för händelselösa (om man inte räknar med alla hjärnskakningar och tacklingar mot huvudet - där händer det grejer minsann).
En match mellan fjolårets svenska mästare och fjolårets "snacklag" hade i alla fall jag högre förväntningar på. Men okej, jag ska inte vara rakt igenom negativ.
Kedjan med Sebastian Enterfeldt, Konstantin Komarek och Kim Karlsson hade visserligen inte flytet med sig målmässigt. Men hur de jobbar. Trion åker överlägset mest skridskor och gör livet surt för motståndarbackarna. Ovärderligt.
Nu kände man igen Luleå Hockey från förra säsongen. Nu släppte man fram 18 skott på Johan Gustafsson, men många kom från kanterna och orsakade inga problem för Luleåmålvakten. Försvarsspelet var kompakt och ska man gnälla på något är det de slarviga uppspelen i första perioden. Och ineffektiviteten. Det borde ha ringt bakom Cristopher Nihlstorp betydligt snabbare än 16 minuter in i tredje perioden.
När ska det bli islossning för Luleås "förstafemma"? Chris Abbott och Damien Fleury är fortfarande poänglösa efter fyra matcher. Det får inte betraktas som godkänt.
För övrigt hoppas jag att alla som hade synpunkter på Niclas Wallins första matcher i Luleåtröjan nu är nöjda. Wallin är precis den defensiva bjässe som Luleå behöver. Han gjorde inte många misstag och är stark som en björn. Wallin kommer bara att bli bättre och bättre ju längre säsongen lider.
Det. Kan ni lita på.