Ingen pallplats för länshoppen vid världscupen i Davos.
I mina ögon var ändå Marcus Hellners lopp i lördags ett styrkebesked.
Respektlöst vågade den tuffe krigaren satsa på knockouttempo direkt, på den tuffaste av banor, på hög höjd ( 1700-1800) meter, och på den ovana tremilsdistansen.
Det avslöjar självförtroende, och inneboende vetskap om att det finns krafter i kroppen.
Han var snabbast av alla i början, men blev på de två slutvarven nerputtad från prispallen. Fyra var ändå ett formbesked den här lite trögare säsongupptakten för Gällivareåkaren.
Jag tror faktiskt att Marcus vunnit om han fått stå på Petter Northugs skidor i lördags.
Nu var det inte så, och vallning, strukturer och annat hör också till sporten.
Det känns orimligt att skillnaderna mellan framförallt de norska åkarnas skidor och de svenska ska behöva vara så stora i ett fristilslopp, som det nu var både på herr och damsidan.
Men för att slå fast vad som gått snett krävs ingående analyser, vilket säkert redan pågår hos Larry Poromaa och kompani i det svenska vallateamet, allrahelst som eländet fortsatte i damernas sprintkval på söndagen.
Det var i högsta grad anmärkningsvärt att skidkungen Petter Northug tog runt tjugo sekunder på Marcus Hellner på varje varv från 4 till 7,5 kilometer
i lördags. På ett avsnitt där det är bara är utför...
Själv ville inte hedersmannen Hellner skylla på skidorna, han tyckte han hade bra skidor. Men faktum kvarstår, det var nåt skumt med hans tidsförluster utför.
Visst är det så att man tappar även utför , om man plågat sig hårt i uppförskörningen, men utslagen var för kraftiga, som jag ser det.
Jag vill dock inte på något sätt ta bort glansen i Petter Northugs överlägsna triumf.
Det var ett världsklasslopp den norske skidkungen gjorde. Ett lopp där den gode Petter visade att han numera är en komplett åkare. Han behärskar alla tävlingsformer och distanser, och bröt nu en trend av dåliga insatser
i skideldoradot Davos, där han aldrig vunnit före lördagsloppet.
Det är knappast någon djärv gissning att påstå att allt går på räls mot Tour de Ski, den enda tävling som Northug inte vunnit..
Men allt är inte givet: Marcus Hellner är på G. Lukas Bauer är på G. Daniel Rickardsson är på G. Dario Cologna, fjolårsvinnaren var lite blek i lördags, vassare i sprinten i går, och lär säkert varva upp lagom till Touren, även han.
I söndagens sprint orkade inte Hellner ladda om, efter slitet i lördagsloppet, och missade på stumma ben kvalet i ett skatelopp. Det hör inte till vanligheterna.
Lands och länshoppet Charlotte Kalla saknade speed och spänst i sin åkning på 15 km fritt, en distans som annars borde passa henne perfekt. Det sprutade ingen energi kring hennes framfart som vi blivit bortskämda med. Det kan ha handlat om skidorna, i varje fall i jämförelse med norskorna, men hon körde också på en sten och ramlade, och tappade rytm. Jag tror dock att inte ens utan dessa störningar så hade det blivit någon topplacering i lördags.
Tärendötjejen fick heller ingen chans till revansch på söndagen, på grund av en ny vallamiss, som landslagsledningen till och med gått ut och erkänt ..!
Det som hänt i helgen, när det gäller materialet, för onekligen tankarna till "den villervalla" som rådde i svensklägret i inledningen av skid-VM förra
säsongen.
I sprintloppet nådde Jesper Modin, kvartsfinal men åkte lite otaktiskt i ett avsnitt och missade avancemang. Mia Eriksson klarade inte kvalet på tröga skidor.
Svenskroligast i helgen: Teodor Petterssons nya topplats (tvåa) och Emil Jönssons sköna återkomst, med en tredjeplats direkt i sprinten.