Laget gjorde det som krävdes.
Vann i Norrköping.
Nu har man alla möjligheter att ta finalplatsen.
Det finns en hel rad orsaker till varför man vinner den här matchen.
Som jag ser det är den klart främsta att man lyckas kontrollera såväl tempo som returtagning.
Jag var ruskigt kritisk efter match tre, då var LF helt under isen när det gällde returtagningen. Nu hade coach Kenttä sträckt upp sina spelare och nu var alla delaktiga när det skulle rivas ner ribbor.
Joakim Kjellboms formsvacka verkar vara djupare än Torneträsk. En av sex från straffkastlinjen är inte okej av en landslagsspelare. Inte okej alls.
Terrence Woodbury var exempelvis på hugget och dök flera gånger efter offensiva returer. Även Tyrone Levett hade en stor roll i gårdagens seger. Levett är oerhört viktig för LF, dels är han vass offensivt och Norrköping har svårt att spela försvar på honom. Men framförallt är han en gigant i försvaret.
Fysiken och smartheten i hur han placerar sig är imponerande.
Inställningen likaså.
När vi ändå pratar om inställning måste jag berömma Rudy Mbemba. Jag har gått rätt hårt åt Mbemba stundtals, men är inte sämre än att jag kan berömma när det är läge att berömma.
Nu är det ett sådant läge.
Mbemba har ofta dominerat mot sämre motstånd, men det här är första matchen som jag ser honom göra en, i det närmaste (han hade ändå fyra turn overs), prickfri insats mot ett topplag.
Sedan visade han ett stort krigarhjärta och var stark
i försvaret.
Andrew Mitchell kommer säkert att drömma rätt obehagliga drömmar om en viss Martin Pahlmblad. Skåningen jagade skiten ur Mitchell som fick jobba extremt hårt för sina (få) lägen.
Överhuvudtaget var det försvarsspelet som gav LF segern i går. Och det är försvarsspelet som ska ge segern i morgon. Det gäller bara att tar den här segern på rätt sätt och inte låter berg-och-dalbanan som kallas LF Basket nå botten igen.
Nu ska man fortsätta klättra uppåt och nagla fast spelet på den här nivån. Gärna med ett ännu bättre trepoängsskytte.
Fem minuter. Så mycket spelade Håkan Larsson i går. Men det var rätt viktiga fyra minuter. Det är ganska uppenbart att Mattias Kenttä värderar Larssons rutin och lugn högt.
Emil Salon bör komma upp ur gropen och hitta det spel han visade i den första semifinalen. Nu ser han mest blek ut och kastade i väg forcerade skott. Jag pratade med LF:s assisterande coach, Tommie Hansson, inför den tredje semifinalen. Då snackade vi lite om snabba skott och en pedagogisk Hansson förklarade att Salon är helt sanktionerad att ta de skotten, snabbt - om han så önskar.
Så jag förstår varför han gör det, men ändå borde han kunna hitta liiiite bättre lägen. Det kan vara hela skillnaden.
Frågan är också om inte det täta matchandet, med semifinal 4 i går och semifinal 5
i morgon, gynnar LF. Norrköping har spelat ruskigt mycket under säsongen och det syns att några av spelarna är rätt slitna.
Det kommer att bli ett sjujäkla drag i Pontushallen
i morgon. Fjärran från Stadium Arena och det, om något, talar verkligen för LF Basket.