Villervalla igen.
Det är bara att konstatera att det svenska valla-teamet nu, lite för ofta, har problem att hitta de bra skidorna åt sina åkare.
Den svenska vallastaben var glödhet vid senaste OS:et, då de lyckades i varje lopp, och det har också gällt i världscupsammanhang långa perioder.
Vid skid-VM ifjol var det länge skakigt, för att sedan vända till det bästa. Vid VM i Liberec var det också darrigt mellan varven.
I världscupen där här säsongen har vi fått se flera missar, som ledningen också klivit fram och tagit på sig.
Och visst, det är svårt i det före som numera tycks bli allt vanligare för skideliten, nämligen nollfören.
Sedan stämmer det också, som vallachefen Larry Poromaa försvarar sig med att det skiljer på åkare och åkare, rent tekniskt.
Vissa åkare kan åka på bakhala skidor, och vissa nästan helt utan fäste. Så var det redan på Thomas Wassbergs tid.
Vissa har alltid varit beroende av bett i den klassiska åkningen. Så var det för Sven-Åke Lundbäck på sin tid, och så är det för Marcus Hellner i dag.
Med de nya ruggskidorna krymper man marginalerna ytterligare mellan succé och fiasko. Men det gäller att hänga med i utvecklingen.
I ett historiskt perspektiv upplever jag att Sverige länge varit på efterkälken när det gäller att åka på ruggskidor, och kanske inte satsat tillräckligt stora
resurser på den delen, och där måste en större satsning in inför nästa års VM-vinter.
Vad ska man då tro om Marcus Hellners och Charlotte Kallas möjligheter framöver att avancera i touren?
Ja, helt klart är nu läget betydligt tuffare för Hellner. Jag hade aldrig i mina vildaste fantasier trott att han skulle tappa 51 sekunder på täten i ett femkilometerslopp.
Han ligger nu tia i totalen , 1.59 från täten, och 1.20 från prispallens tredje steg där ryssen Alexander Legkov ligger. Det känns som något exceptionellt måste hända för att avancera, och det lär bli svårt att nå högre än fyra.
En hjälp för honom kan vara det jättesnöfall som det talas ska komma in lagom till den långa masstarts-etappen mellan Toblach och Cortina, som kan trycka ihop fältet.
Det som kan tala för Marcus i fortsättningen är också att han kan få mer hjälp än vanligt av en landslagskompis, Daniel Rickardsson, som efter sin diskning inte har något att köra för.
Det kan bli viktigt inte minst på Marcus Hellners mardrömsetapp, den näst sista dagen i Val di Fiemme. Då kan Rickardsson både gå upp och bromsa fältet på vissa avsnitt, och även vara med och kriga om de oerhört viktiga spurtpriserna på etappen, och därmed förhindra att andra åkare skaffar sig värdefulla bonussekunder inför den sista etappen, klättringen i slalombacken Alpe Cermis.
Charlotte Kalla ligger bättre till placeringsmässigt som sexa. Men hon är 3.50 efter täten. Däremot har också hon en god möjlighet att avancera upp till fjärdeplats totalt, och lyckas hon med det efter sin sjukdom är det bra gjort.
I dag är det sprinttävlingar i Toblach/Dobbiaco, och det handlar om fristilssprint, vilket givetvis är mumma för den regerande världsmästaren på distansen, Marcus Hellner, och även för Charlotte Kalla. Annars är det förstås sprintarna i det svenska laget, Emil Jönsson, Teodor Peterson och Ida Ingemarsdotter som ska göra det.