Vad har länet att komma med bakom dagens stjärnor på elitnivån, Charlotte Kalla, Lina Andersson och Marcus Hellner..? Inte mycket vill jag påstå, efter veckans skidmästerskap i Boden Jag vet att länet är inne i en generationsväxling, och att det är tunt i några åldersgrupper. Men det ser värre ut än så, speciellt på herrsidan. Där har länet i sanningens namn inte fått fram många ess på landslagsnivå efter Piteå-åkarna Niklas Jonsson, Magnus Ingesson och Urban Lindgrens tid i landslaget på 90-talet och början av 2000-talet. Lerdalagrabben Marcus Hellner, som flyttade upp till Norrbotten för att gå skidgymnasiet, och som blivit en genuin Gällivare-bo, har tack och lov överlappat problemet en aning. Nye Jesper Modin i Piteå Elit, sambo med starkt uppåtgående piteå-tjejen Magdalena Pajala , är också en importerad stjärna som behövs just nu. Men länsklubbarna borde också plocka fram starka egna åkare i rampljuset. Ett USM, och framförallt ett JSM, som det i Boden i veckan, är en spegel på vad som är på gång. Vilka talanger som är på väg att etablera sig i den tuffa konkurrensen. Och där kan ingen säga att det ser bra ut. På damsidan fortsätter presumtiva landslagsåkare på seniornivå att poppa upp. Jennie Öberg, Kalix som varit nära pallen i tre JSM-lopp, och Linda Lundberg, Jukkasjärvi, som fick sitt SM förstört av sjukdom före mästerskapen, är tjejer som på sikt kan bli något. Men som sagt. På herrsidan ser det mörkt ut. Historiskt sett har ändå Norrbotten haft förmågan att få fram åkare som fyller luckorna vid generationsväxlingar, men det är absolut inget självspelande piano, som förbundsbasen Honkamaa uttrycker saken. Nu är det oerhört viktigt att läget på junior och ungdomssidan dryftas ingående vid skidtinget i Boden i maj. Då samlas klubbarna i länet, som betyder mest för att vända en negativ utveckling. Jag pratade i helgen med två herrar som har viktiga roller i länets skidsport. Förbundsordföranden Göran Honkamaa, Sävast, och Lars-Gunnar Pettersson, stjärnmakaren från skidgymnasiet i Malmberget, som varit med och tagit fram merparten av essen i länets längdsport så här långt. De erkänner också att läget oroar. De tror fortsatt på en ljusnande framtid, men konstaterar att det just nu ser det mörkt ut speciellt på herrsidan, där det inte alls kommer fram lika många talanger som på damsidan. Jag tror inte att bristande rekrytering är felet. Tvärtom. "Kalla-effekten", som en följd av Charlotte Kallas framgångar och fina förmåga att sätta länet på kartan i media och på andra håll, har inspirerat många unga som strömmat till skidföreningarna för att träna. Glädjande efter många år, då rekryteringen varit ett stort problem i sporten. Bekymret nu är säkert att klubbarna inte har tränare och ledare nog för att ta hand om tillströmmningen av intresserade unga. Det pekar också LG Pettersson på och tycker är lite konstigt. - Längdåkning är en sport som borde locka föräldrar att ställa upp. De får ju till och med chansen att själv sköta sin motion, samtidigt som de gör en insats för de unga talangerna, säger LG med rätta. Ändå räcker inte ledarna till på samma sätt som inom hockeyn, och kanske även basketsporten. Vad göra? Det finns nog ingen patentmedicin.. Men visst finns det mycket att göra i exempelvis länets största stad, Luleå, som tidigare haft starka klubbar, men som nu tappat fart rejält. Glädjande efter helgen är att Boden åter visar klass som arrangörer. Stora SM i Piteå nästa år bör också skapa resurser till lycka för längdsporten i länet. JSM-kungen Calle Halfvarsson. vilket ämne. Ge honom chansen i stora landslaget. Charlotte Kalla gjorde en klart godkänd tremil i Trondheim i helgen. Hon blev elva, och det är i skiktet 6-15 hon hör hemma i klassiska lopp i världseliten än så länge.
