Falken flyger och Emil gör nya hyss.
De svenska essen i längdspåren radar upp segrar och fina placeringar.
Så var det i världscupen i Otepää i helgen, och så har det varit hela säsongen då lilla Sverige tagit inte mindre än 19 pallplaceringar i världscupen.
Kul förstås, men samtidigt måste man nog nypa sig i armen en aning ... och undra:
Går det för bra? Är de blågula åkarna i form för tidigt? Maskerar de andra nationerna formen inför OS? Kommer bakslagen i OS i stället?
Frågorna finns där, men jag borde faktiskt inte vara så orolig. Just det faktum att blågult hållit hög nivå hela säsongen, och fått fram nya stjärnor som gjort sensationella framstig, skapat självförtroende och harmoni i hela laget, bäddar för fortsatt succé.
Rent historiskt vet jag också att åkare som håller till i toppen så nära som 25 dagar före säsongens stora mål, OS, också brukar kriga i topp när allvaret börjar.
Det gör mig, trots alla frågor, ganska trygg.
Sverige har stjärnor med lyskraft. Det var mäktigt att skåda nya fyndet Hanna Falk och Emil Jönsson i Otepääs sprintlopp i går. Med obändlig kraft stakade de sig fram till seger på det långa, flacka, upploppet. Ett upplopp som liknar det i OS.
Att unga Falk skulle klara att staka ifrån oslagbara Petra Majdic i en klassisk sprint på den typen av upplopp är inte annat än en första klassens sensation.
Att Jönsson kopplar det mentala greppet med sin seger mot sin värste antagonist, norske Ola Vigen Hattestad, var ingen skräll men nog så viktigt inför OS.
Samtidigt underbara besked av länets skidhopp. Charlotte Kalla gjorde sitt bästa klassiska lopp i karriären i lördags, och var snäppet från pallen på fjärde plats.
Hon får nu betalt för det hårda arbete hon lagt ner för att utveckla den klassiska tekniken. Framgången i Otepää gör att hennes medaljchanser i OS ökar ytterligare. Nu handlar det inte bara om 10 kilometer fritt, teamsprint och stafett, utan också skiathlon (7,5 kilometer klassiskt plus 7,5 kilometer fri stil).
Jag har varit orolig för att Kallas månadslånga tävlingsuppehåll skulle hämma henne men nu känns det lugnt. Hon har skött träningen i Tärendö och på hög höjd i Schweiz bra, och är glödhet inför OS.
Otepää gav också andra goda besked. Fortare än någon kunnat ana är Pitetjejen Magdalena Pajala en världsåkare. Visade klass både på distans, och sprint, där hon var sexa och svenskbäst i kvalet, och vann sin kvartsfinal. På kuppen är hon också OS-aktuell.
Jag gav henne min röst där, redan efter framgångarna i Tour de ski och hon försämrade inte sina chanser i helgen. Tvärtom.
Det bästa med Pajala är att hon är så fräck och respektlös. Hon vågar satsa från första stavtaget, och det är en stor förklaring till hennes snabba genombrott i eliten.
Hennes sambo, Jesper Modin, som är bäst i klassisk sprint, trodde jag skulle nå final i Estland, men han blev 14:e efter lite avvaktande åkning.
Klubbkompisen i Piteå, Lina Andersson, letar också toppformen. Var bara femte bästa svenska på 17:e plats i sin specialgren, klassisk sprint, och kan vara lite mör efter höghöjdsträningen i Schwiez.
Piteå-SM i veckan kommer lägligt. Där har denna mästerskapstjej chansen att spetsa tempot, för att kriga på sin rätta nivå, när det drar ihop sig til OS.
Apropå SM. De svenska framgångarna höjer förstås tempen rejält på Piteå-SM, som inleds med teamsprint på onsdagkväll. Då bjuds inte minst en härlig norrbottnisk kamp med Charlotte Kalla och Mia Eriksson i Tärendös lag, mot Lina Andersson och Magdalena Pajala i Piteås lag.