Krönika: Kuriren åker mot en ny klassiker

Kuriren on Tour. Ja, nu är vi på väg mot tjeckiska Liberec i vår husbil. När ni läser detta sannolikt nånstans på E4 söder om Norrköping. Jag gör nu mitt tolfte VM som Kurirens reporter. Första gången var 1978 i finska Lahtis. En höjdare jag aldrig ska glömma. Både för att det var första gången för mig på ett stort mästerskap, men framförallt för att det blev såna framgångar för länet. Det var ju det året som länets störste, olympiamästaren från Sapporo 1972, Sven-Åke Lundbäck, var som allra bäst i sin glansfulla karriär. HAN VAR kungen det året. Han vann VM-femmilen överlägset och bäddade även för det fantastiska stafettguldet med stentuff körning på startsträckan som spräckte fältet innan Thomas Magnusson på slutsträckan i ett blixtrande ryck, avgjorde i sista springbacken. Lundbäck var definitivt oslagbar i kärva vinterfören och gnetiga nollfören. På den tiden var det klassisk stil för hela slanten. Visst, vi som åkte skidor då, skejtade också ibland, men i så fall på härliga fjällvidder, eller på havsvidder i vårsolens sken. Sedermera blev skridskotekniken också en tävlingsform i längdsporten, men den gode Sven Åke lärde sig aldrig den på allvar. Han har var länge en motståndare till tekniken, men har sedan tagit den till sig, även om han själv bara kör klassiskt på sina nästan dagliga träningsturer. EFTER SVEN-ÅKE-ERAN har det varit en lycka för mig att få följa andra norrbottniska skidprofilers starka insatser i längdspåret. Dit hör namn som Christer Majbäck , ett guld, ett silver och tre brons i VM och OS och Niklas Jonsson, OS-silvermedaljören från Nagano, som i VM-sammanhang gjort fina lopp men som hade oturen att tävla mot några av skidvärldens stora dopingfuskare som säkert stulit många medaljer av honom. Jag har missat ett par VM på sistone, men nu är det alltså dags igen för det tolfte mästerskapet, och det känns faktiskt som ett äventyr. KURIRENS STORA satsning och vårt unika upplägg med en resa med husbil till tjeckiska Liberec är en "en gång i livet-grej". Det tänder även en "uv i sammanhanget". Det ska bli kul att få jobba i team med två unga, duktiga killar som reporterkollegan Anders Appelgren ( själv en god skidrännare) och fotografen Andreas Wälitalo, som har stort intresse för sporten och sinne för de spännande kameraklippen. JAG SER också framför mig ett mästerskap som till och med kan bli ännu vassare medaljmässigt än det VM i Lahtis jag berättar om inledningsvis i krönikan. Länsess som Charlotte Kalla, Lina Andersson och Marcus Hellner har kapacitet till väldigt mycket. Att på nära håll få följa deras framfart i VM-spåren känns privilegierat. När det gäller helgens VM-genrep i italienska Valdidentro blev resultaten över förväntan för svensk del, med Anders Södergrens seger och Johan Olssons tredjeplats på 15 klassiskt som den stora höjdaren. EXAKT DEN distansen öppnar VM för herrarnas del, och kan ge Sverige en riktig smakstart på mästerskapen. Även de svenska damerna gladde. Charlotte Kalla visade stigande form med en härlig sprint i fredags och ett av sina bästa klassiska lopp i världscupen, i lördags. Länshoppet på herrsidan, Marcus Hellner imponerade stort i sprinten och går mot ett fint VM. Med stora förväntningar följer också risken för svidande bakslag, inte minst om truppen drabbas av sjukdomar. Så är det. Men låt oss slippa. Då kan längd-VM bli en betydligt trevligare historia än alpina VM, sett med blågula ögon.