Krönika: Kalla klarade inte pressen

Det är sånt som händer i skidsport, och bara att svälja, även om det svider. Ett silver i teamsprint för Lina Andersson tillsammans med Anna Olsson, och bronsmedaljen till damstafettlaget med Charlotte Kalla och Lina Andersson är ett klart godkänt länsfacit. Inte minst eftersom Kalla också fick sin första mästerskapsmedalj. Det stora mysteriet i VM-avslutningen var förstås det som hände Charlotte Kalla på tremilen. Misslyckandet kom så oväntat, det var en gåta, kort och gott. Det såg ju så bra ut för henne efter uppvisningen i stafetten, där hon var snabbast av alla, och med en mäktig forcering på slutsträckan fixade sin första, och ack så viktiga, mästerskapsmedalj. Men i tremilen var hon som förlamad, och fick inte alls chansen att visa sin bästa sida, speciellt efter två fall tidigt i loppet, och ett långsamt första skidbyte. Jag vet att det finns folk som skriker : Såga henne. Jodå, hon var femma och sjua på förra VM:et, men det skulle aldrig falla mig in. Eller som en kvällstidning på webben ge henne en överkorsad geting för VM-insatsen. Var finns då proportionerna..? Vem var det som ordnade den första svenska VM-medaljen på fjorton år i ett distanslopp, när de svenska tjejerna kom trea i stafetten..? Men helt klart har Charlotte Kalla en hel del att jobba med, och förbättra, inför kommande VM och OS-tävlingar. Både åktekniskt och mentalt, där hon inte är stark nog ännu för att klara den starka press som uppstår i samband med mästerskap. Fram till årets VM har det gått lite för lätt och för snabbt för henne. Tour de Ski gav henne Jerring-priset, och kraven sköt i höjden. I det läget tror jag faktiskt att det till och med kan vara lite nyttigt för henne att nu bli aningen tilltufsad. Efter tremilsmissen kan det bara bära uppåt. Nu sänks pressen, och kraven minskar inför OS nästa år. Vägen tillbaka ger henne andrum, mer lugn och ro, samtidigt som hon får jobba med sina svagheter, mentalt och åktekniskt. Mentalt handlar det om att inte förivra sig, att bli för överladdad i sin heta vilja att lyckas. Åktekniskt tänker jag på hennes benägenhet att trassla till det för sig, och falla i så många lopp. Helt klart måste Charlotte Kalla lära sig stå på benen i skidloppen. Det tar för mycket kraft att tappa rytm i loppen, och att jaga ikapp bortflyende medtävlare. Det är inte normalt att falla så mycket som Tärendö-tjejen gör i sina lopp, utför och uppför, och det håller inte, om hon ska ta medaljer i framtida skidmästerskap, närmast OS i Vancouver. När det gäller fallbenägenheten i motbackarna beror den på hennes iver att lyckas, och den viljan får inte dämpas. Men jag tror att Charlotte måste coola ner lite. Glädjande i årets VM har varit Lina Andersson. Att efter alla sina sjukdomar, komma tillbaka och vinna två medaljer i VM är beundransvärt.

Krönika: Kalla klarade inte pressen

Jag ville ha ett guld den sista VM-helgen, och trodde på finfina möjligheter. Men tyvärr, vårt hopp Charlotte Kalla misslyckades på tremilen, och Anders Södergren blev sjuk inför femmilen.