Oj vad jag älskar att ha fel i bland. Jag hade värsta torskfrossan innan den här matchen. I mina ögon var nämligen inte segern mot 08 Stockholm värd så där jättemycket mer än att det var 19:e raka vinsten.
Mina farhågor var att man dels skulle ta 19 raka segrar på för stort allvar dels att de andra slutspelslagen skulle ha scoutat matchen och sett hur man ska spela försvar för att stoppa Luleå Basket.
Men jag hade så fel.
I stället spelade Luleå Basket ett bättre och mer rörligt anfallsspel än jag sett på länge. Dessutom växte
försvaret ut ordentligt och stoppade i princip allt.
När någon gick bort sig fanns det hela tiden någon som hjälpte, roteringarna fungerade klockrent.
Där har man gjort ett riktigt bra jobb.
Innan matchen pratade jag lite med kollega Appelgren om vad vi trodde och tyckte. Jag ville då se mer från spelare som Frida Grahn, Anna-Lisa Vestin och Josefin Olheim. När matchen sen ska summeras kan jag konstatera att jag gillade nästan allt jag såg.
Lisa Ängefjord fick bara fem minuter, men vilka minuter sedan. Hon gjorde allt rätt och hade i mina ögon förtjänat mer speltid. Den här matchen på Emma Nilssons och Stina Nilssons bekostnad.
Grahn var riktigt bra (vi bortser från hennes turnovers och det faktum att hon inte ska dribbla bollen så mycket i trängda lägen), Anna-Lisa Vestin satte snurr på spelet och hennes trepoängare var viktig. Nu vill jag bara se mer. "Ise" måste våga ännu mera ju längre slutspelet lider.
Den tankegången för mig osökt in på en annan LBBK-spelare. Nämligen Josefin Olheim.
Nu fick hon visserligen spela mycket försvar på Telges toppspelare, men ändå. Olheim är landslagsspelare och det krävs att hon levererar mer offensivt. Nu blev hon till slut nollad i matchen och jag undrar om det är något i vattnet som hon och sambon, Martin Pahlmblad i LF Basket, dricker som gör att båda
tappat modet i offensiven. Nå, det finns en del
sparkapital där.
Kapten Söderström - ruskigt stabil. Så bra när det behövs. Hennes rutin är ovärderlig.
Annars gillade jag att se coachkampen och hur man matchade spelare som Sabrina Scott och Amanda Zahui. 17-åringen är en av svensk baskets största talanger och det var bara Sabrina Scott som kunde stoppa henne i går.
När Scott vilade fick Jenny Andersson det otacksamma uppdraget att spela försvar på Zahui.
Det gick väl - så där, om man ska vara snäll.
Andersson hade det tufft och Zahui fick både position och boll alldeles för enkelt.
Jens Tillman chansade lite i slutet av andra perioden. I stället för att vila Amanda Zahui, då med två foul, fortsatte han att spela henne och hips vips hade hon dragit på sig tre foul innan halvtid. Det påverkade Telges spel, ordentligt.
Nu gick den här matchen vägen ändå, men Zahui har
skaffat sig ett stort mentalt övertag på Jenny Andersson och det oroar inför fortsättningen.
Luleå Basket behöver en Jenny Andersson i form, just nu får man förlita sig på Frida Grahn och Sabrina Scott under korgarna.
Men å andra sidan - när Sabrina Scott är så där otäckt bra om hon var i går klarar man sig bra. Frågan är väl bara om Scott orkar hela vägen, slutspelet är långt (och stundtals obegripligt).
I och med den här segern har Luleå Basket satt sig i en bra position för resten av kvartsfinalserien.
Något säger mig att när allt kommer omkring, ja då står det mellan Luleå Basket och Telge.
Något säger mig att det här inte är sista rysaren i Pontushallen.
Något säger mig att jag inte bara älskar att ha fel i bland - jag älskar även slutspel.