Krönika: I år luktar det guld lång väg för Luleå Basket

Jäpp. Jag vet att Luleå Basket ännu inte vunnit ett jota mer än ett SM-silver. Och vem minns någon som blivit tvåa? Tja, normalt sätt inte så många alls men för Luleå Baskets del blev det nog precis tvärtom. Vi är många, många som minns de tappra tvåorna från i våras. De tappra tvåorna som till slut föll i en finalserierysare över fem matcher som var det mest dramatiska som spelats i mannaminne (jag kom inte på något bättre ord så jag håller mig till gammelsvenskan...). Fem ?klibbiga? matcher Det var fem klibbiga nervösa matcher där de minimala marginalerna verkligen blev avgörande. Det får vara hur sportklyschigt som helst ? men så var det. En missad passning, ett missat skott eller varför inte den lilla svettfläck (vatten..?) på golvet som fick Maria Näsström att halka till precis när hon skulle skjuta guldet till Luleå i den femte finalens sista tiondelar i Visby. Den lilla fläcken fällde inte bara Näsström och fick skottet att vingla bort från nätet och poängen. Den fällde också drömmarna av guld som Luleåtjejerna, staden och supporterna burit med sig så länge. Men visst minns vi dem. Jag minns varenda sekund. Jag minns Visbys osannolika toppning med spelare som tidigare inte varit i närheten av det de plötsligt visade i finalerna. Jag minns frustrationen hos Katarina Andersson, glädjen hos Stina Nilsson, Elin Söderströms kaxighet, Christy Bacons muskler, P-O Perssons röstresurser, Marie Söderbergs vinnarskalle, Södervärnshallen unkna lukt och Susanne Kernls extatiska form. Bland allt annat. Symbolen för en förlust Jag minns tårarna. Jag minns de sammanbitna minerna hos Luleåtjejerna under den tysta kvällsbanketten på en kvarterskrog i centrala Visby och jag minns samma tjejers lika sammanbitna drag när de samlades på flygplatsen morgonen efter. Silverbucklan i coachen Lasse Johanssons hand. Den som ingen, egentligen, ville se. Symbolen för en förlust. Den tyngsta för Luleå Basket så långt. Men samtidigt var pokalen ett bevis på det första som LBBK vunnit. Det första någonsin. Det måste man också minnas. Luleå Basket hade nått den final de så länge försökt att nå. En prestation i sig. Som visserligen slutade surt eftersom guldet var så nära, så nära. Men de hade vunnit så mycket mer än bara ett silver och en buckla. LBBK hade under silvervägen hittat vägen till länets och Luleås supporterhjärtan. De hade nått ut till folket, vunnit sin egen publik och den respekt de förtjänat och kämpat för. Nu är det bara att hänga på. För vi vill ju vara med där igen. I draget, i suget, i Pontushallens vinnarenvironger, i finalyra och i guldglam. Kan laget konvertera det som hände i fjol och låta det lyfta så finns det ingenting som talar emot att det blir en guldpokal att bära hem till våren. Näsström får inte bli ?ensam? Lasse Johansson och Dennis Pihl har en nyckeluppgift. De måste hitta ett anfallsspel som håller och som ger poäng. Defensivt och fysiskt är laget minst lika bra som i fjol ? men offensiven måste bli rätt. Maria Näsström ska inte, och kan inte, dra lasset ensam. Jag vet inte vad Annica Hedman kan tillföra egentligen. Det ska bli spännande att se hur långt erfarenhet och rutin räcker. Vis av Visby i fjol så räcker det långt men Hedman har varit borta från seriespel så länge. Men håller hennes fötter tror jag hon blir lika viktig för LBBK som Kernl blev för Visby när det hettade till. Fysik, var ordet. Fysik ger guld. Ge Hedman tio matcher. Sedan vet vi. Luleå Basket har lyckats behålla hela sin lagstomme intakt. Det är ytterligare en faktor som talar för laget. De har tryggheten, det vet vad den andre gör. De litar på varandra. I motståndarlägren har det, som alltid, varit betydligt rörligare och de som tror sig veta hissar upp Solna och Södertälje med Agga Jablonska som tuffaste utmanare till Luleå Basket. Själv säger jag Brahe. Bara därför. Till sist: När gör Frida Aili debut i ligan?

Krönika: I år luktar det guld lång väg för Luleå Basket

Det var en fest som jag aldrig glömmer.En rysare i fem akter som redan är en klassiker.Luleå Basket vann inget SM-guld i fjol. Men de besegrade så mycket annat.Inte minst sig själva.

Det var en fest som jag aldrig glömmer.
En rysare i fem akter som redan är en klassiker.
Luleå Basket vann inget SM-guld i fjol. Men de besegrade så mycket annat.
Inte minst sig själva.