Jag var tårögd efter hans guldmedaljer i den kanadensiska kvällen, och känslorna var minst lika starka när jag stod där framför scenen tillsammans med tusentals Gällivarebor, Malmbergare och tillresta på Vassara-torget i den kalla, lite vindpinade marskvällen, när hyllningarna för guldgossen Marcus Hellner kulminerade. Det var varma känslor från folket, och det var oerhört varma känslor från mig. Jag såg också att Marcus själv blev rörd över alla vackra ord, presenter och allt det stöd som bestods vår skidhjälte. Dagen till ära hade han också fått upp sina föräldrar och syster, Thomas, Kerstin och Qarin, som betytt så mycket för hans karriär, och som bjudits upp av Gällivare kommun för att vara med fira, och naturligtvis fick de också ta plats på firarscenen tillsammans med landshövdingen, sponsorer, klubbledare och inte minst goda musikanter. 24-åringen är så stor. Så otroligt stor i mina ögon, i alla avseenden. När han kom fram till scenkanten, och med glansiga ögon och sitt allra bredaste Hellner-leende tryckte sin starka hand i min, kände jag än en gång den värme och ödjmukhet som präglat denne olympiske mästare från första gången vi möttes. Som idrottsman har jag alltid trott benhårt på Marcus Hellner, från första gången jag träffade honom som ny på skidgymnasiet vid Välkomma-skolan, och nu är han en av våra riktigt stora. Den största olympiern av alla i norrbottnisk skidhistoria, med två guldmedaljer i sin första olympiad. Jag är också både glad, och faktiskt lite stolt, över att jag också ägnade en hel del skriverier och intresse åt honom, även under de år då hans karriär var en berg och dalbana, och då han fick ta emot kritik på sina håll. Nu är Marcus tillbaka vid foten av Dundret som den svenske skidkungen, och efter de hyllningar han fick i gårkväll, tror jag att han blir kvar där för gott. Folket i Gällivare, kommunens styrande, storföretagen i malmfälten, idrotten i gruvmetropolen, upptäckaren LG Pettersson och alla kompisarna har förstått vikten av att slå vakt om sin pärla inför framtiden. Tomten på Repis, och huset han fick för att placera där, ska få honom att bli Gällivarebo för alltid, och skulle han nån gång flytta tillbaka till västkusten så tror jag ändå att han alltid kommer att ha kvar sitt hus och ständigt komma tillbaka till sitt kära Dundret. Det var finsk klass på hyllningarna av den olympiske mästaren i Gällivare, med alla dyrbara gåvor, som tomt, hus, bil och skoter. Grannlandet i öst har alltid varit måna om att hylla sina idrottshjältar rejält. Hellners naturintressen präglades också i presenterna i form av älgjakträttsbevis, ryggsäckar, knivar och annat. En riktigt höjdare kom från störste sponsorn LKAB, som lyfte hans musikintresse, och gav honom en elgittaristernas Rolls Royce, en Fender Stratocaster. Bättre finns inte att köpa vill jag lova. I det sammanhanget fäste jag mig också vid chefen Lars-Erik Aaro ord att Hellner alltid gått sin egen väg och varit speciell från första stund. "Vi startade samarbetet för fem år sedan, och han ville ha en visstidsanställning istället för ett sponsorkontrakt, det säger lite om honom som person". Men Marcus Hellner är värd alla hyllningar, och vilken härlig ambassadör han kommer att bli för Gällivare/Malmberget och Norrbotten under lång tid framåt. Det var heta dagar i Kanada, och det har också varit hektiska dagar för honom efter hemkomsten till Gällivare. Nu unnar jag verkligen honom några dagars riktig avkoppling innan säsongen drar igång igen med världscup i Norge och Sverige. Jag vet att han vill hålla i sin träning så bra det går, och även i går före firarfesten på Torget, så körde Marcus ett skidpass uppe på Dundret. Men det jag helst vill se nu är att han sätter sig på bergsklättrarskotern han fick, och med sin kompisar drar en repa. Det gillar han högt och rent och det tror jag han behöver efter alla uppståndelse, för att riktigt ladda batterierna för nya stordåd.
