Vilken tjej, vilken makalös uppvisning. Jag känner mig fortfarande lite skakig och hjärtat bankar när jag skriver detta ett par timmar efter Charlotte Kallas fenomenala stafettlopp i världscuppremiären i Beitostölen. Vi som följt hennes karriär så här långt vet ju att 22-åringen älskar man mot man-situationer och att hon är aldrig så bra som i stafetter. Då är hon grym och det visade hon i Beito i går när hon mosade stjärnorna Björgen och Saarinen. Minns VM-stafetten senast då hon var 39 sekunder efter när hon gick ut och sedan inspirerat körde fram Sverige till medalj. I går bäddade de andra tjejerna ännu bättre för henne och då gav en laddad Kalla ingen pardon i den sista stafetten före OS. Men apropå bankande hjärta. Det är där största förklaringen till hennes framgångar sitter. Charlotte Kalla har unika gener, ärvda av anhöriga i hjärtat av Tornedalen. Gener som ger henne en enorm mjölksyratålighet och därmed möjlighet att snabbt transportera bort syran, återhämta sig, och klara den intensiva smärtan i kroppen när ansträningningen blir som störst. Kalla är unik i det fallet och det finns det siffror på även om de inte är offentliga. Vintersportcentrum i Östersund uppmätte redan för ett par år sedan värden på Tärendötjejens syreupptagning som slår allt när det gäller kvinnliga idrottare. Jag tycker också att stafettloppet i går gav en perfekt bild på detta.De pulsmätningar vi fick se i rutan, gav en extra dimension åt loppet och visade att även när Kalla nosade på sin maxpuls så hade hon kraften att gå ifrån. Hennes kontroll var total. En liten fartökning först i långbacken, sedan bara öka trycket , "grilla dem" på tvåan och treans växel och på sista kilometern totalt krossa både Björgen, som imponerade så stort i lördagen individuella lopp, och Saarinen. Det var så underbart att se och känns så lovande inför vinterns stora händelse - OS i Vancouver. Dit är det några månader men den drömstart som Kalla, och hela det svenska laget, fick i Beitostölen betyder väldigt mycket även om säsongen bara är i sin linda och det alltid är farligt att dra för stora växlar av en tidig premiärtävling. Andraplatsen, efter suveräna Björgen i lördags, för Charlotte och första pallplatsen för Haag var en helt perfekt säsongstart. Min känsla är också att det kan hålla hela vägen för de starka namnen i det svenska laget, om inte sjukdom ställer till det. Helt klart har Charlotte skött sina säsongförberedelser strålande. Hon är säkert bättre än någonsin, har tränat hårdare och finslipat sin teknik så till den milda grad att upphetsade norska kommentatorer i TV menade att hennes stafettkörning var "en teknisk triumf", en uppvisning i teknisk briljans i den fria stilen som de inte sett maken till. Mentalt är hon också starkare och vad kan vara bättre än det självförtroende hon fick i gårdagens stafettdrama..? Men det finns så mycket mera att glädja sig åt. Anna Haags succé i helgen avlastar Kalla en del av trycket och kraven och inget kan vara bättre. Starka lag bidrar också till att minska pressen på enskilda åkare. Vår herrstjärna Marcus Hellner nådde inte Gällivare-nivån, då han vann. Hans lördagslopp gick i vågor och han tappade oförklarligt på vissa avsnitt, men han var länge med i yppersta toppen och slutade på topp-10 som klart godkänd nia. Johan Olsson och Marcus Hellner åtta och nia med mersmak var lagomt bra. Differensen till täten var bara 25 sekunder. I gårdagens stafett åkte Marcus Hellner bäst av svenskarna i ett lag som saknade krasslige Anders Södergren. Jag tror fortsatt på mycket stora chanser för Gällivareåkaren i OS. Nu ska det blir intressant att se vad Charlotte Kalla och och Marcus Hellner kan göra i klassisk åkning nästa helg i Kuusamo. Kalla har också slipat sin klassiska teknik och det blir spännande att se var hon står i den tekniken. Då kliver också två andra norrbottniska OS-hopp, Lina Andersson och Jesper Modin, in i leken med goda möjligheter framförallt i klassisk sprint.
