Krönika: Freddies mål var poängen

Krönika av Håkan Svensson

Sport2006-12-30 06:00
Året har bjudit på många höjdare. Guldyran vid OS, som startades av länshoppet Lina Andersson, och supertalangen Charlotte Kallas genombrott med guld i junior-VM och topplaceringar i seniorvärldscupen.
Imponerande insatser som personligen fängslat mig mycket.
Det enskilda idrottsögonblick som lyser klarast på näthinnan är ändå det underbara som hände i sena kvällen den 15 juni på Berlins olympiastadion.
Sekunder av lycka när jag tillsammans med 50.000 andra svenskar i stadiongrytan glädjeexploderade när "Freddie" Ljungberg nickade till och frälste oss i fotbolls-VM med det avgörande målet mot Paraguay.
Jag ler och känner än i dag glädjen när jag tänker tillbaka på timmarna på läktaren alldeles bakom Paraguays spelarbänk och med Freddie, Zlatan, Henke och kompani vandrande på armlängds lucka ut och in från planen.
Det var idrott som allra bäst och riktigt stor idrott i ett litet ovanligt perspektiv för min del. Jag var ju inte där som reporter i första hand, utan mest av allt som het supporter, med blågul matchtröja och lika blågul, flaggprydd, keps på skallen.
Jag satt tillsammans med svågern, eller allra mestadels stod jag upp och bönade om hjälp ovanifrån, när det så efterlängtade segermålet såg ut att utebli. Jag har en optimistisk läggning men även jag hade börjat hänga med huvudet när den förlösande vändningen kom.
Ljudet, när hela den blågula armén flög upp och skrek samtidigt, kan jag tyvärr inte återge i text. Men känslan, minnet, lyckoruset, ekar...
Ja, det är sant, hjärtat bultar extra också när jag "hackar" ihop dessa årskrönikerader.
Det oförglömliga tutandet från bilarna med svenska flaggor på paradgatan Kurfürstendam i den svarta natten, ölen som smakade bättre än nånsin, kramandet med nära, kära, och även helt okända. Otroligt.
Jag glömmer aldrig firandet. Ute på stan fanns ju också ytterligare 50.000 svenskar som inte fått någon biljett men som ville vara på plats ändå.
Stoltheten vi kände över att vara svenskar denna segerrusiga kväll var enorm.
Låt vara att resten av VM-turneringen inte fortsatte lika trevligt för svensk del.
Men det kan jag svälja.
Den fotbollsfest jag fick uppleva i den varma kvällen i Berlin räcker länge, länge.
Danke schön.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!