Man behöver inte vara ett geni för att förstå att det är något galet med Luleå Hockey.
Ska vi snacka lite statistik så kan jag berätta att Luleå Hockey tagit en trepoängsseger sedan den 28 december förra året.
Den enda segern kom mot Timrå den 25/1.
Det finns nu 24 poäng kvar att spela om och Luleå Hockeys formkurva pekar stadigt - nedåt.
Helgens match mot Linköping var inget undantag från den klart trista trenden.
Linköping gjorde ett tidigt mål, Luleå Hockey fick kämpa och släppte sedan till ytterligare ett mål i slutet av matchen.
Lite tack och god natt på något sätt.
Synd, på många sätt.
Mest eftersom Luleå Hockey bara släppte till 12 skott totalt i matchen. Och sköt 27 själva.
Släpper man bara till 12 skott på mål bör man vinna en hockeymatch. Det säger logiken.
Men då kräver det att man själv gör lite mål och det är där Luleå Hockeys problem yttrar sig. Även om jag inte anser att det är där problemet ligger i grunden.
Låt mig förklara.
Under Luleå Hockeys "segerperiod" spelade man ett stabilt och tight försvarsspel och tätade ordentligt i den egna zonen. Man fick snabba spelvändningar och kom med fart in i anfallszonen. Nu är det kluddigt och rörigt i egna zonen, man gör många misstag och får inte till uppspelsfasen ordentligt vilket i sin tur resulterar i ett lite stillastående och "duttigt" anfallsspel.
Det finns givetvis undantag som bekräftar regeln, men i det stora hela gäller det här samtliga spelare.
För vissa går det just nu tyngre än andra.
Utan att överdriva.
Luleå Hockeys plus/minus-statistik är ingen glädjeläsning för vissa spelare.
Värst är följande lirare:
Anders Burström, -14.
Janne Sandström, -11.
Elias Fälth, -9.
Inga smickrande siffror alls faktiskt.
Även om inte ovanstående tre ska lastas för lagets totala sammanfall på slutet.
En annan sak som oroar mig litegrann är hur tränaren Jonas Rönnqvist kommenterar den uppenbara formsvackan.
"Så länge man skapar målchanser är det bra".
Nej, Jonas.
Det är inte bra att skapa målchanser, missa målet och sedan förlora matcher.
Det vet Jonas Rönnqvist, likväl som både du och jag vet det.
På något sätt hade det känts mer befriande om Rönnqvist, även utåt, hade konstaterat att man har ett problem just nu. Att han sedan inte kan leverera lösningen per omgående är en annan sak.
Jag avskyr ord som kris och panik, men Luleå Hockeys fall i tabellen är bekymrande.
I dagsläget ligger man sexa, med de där 24 poängen kvar att spela om. Man möter lag som AIK, Södertälje, Modo, Timrå och Brynäs här på slutet. Livsviktiga matcher för att sätta sig i en bra position till ett eventuellt slutspel.
Nu skriver jag eventuellt - även om jag är rätt säker på att Luleå Hockey tar sig till slutspel.
Däremot är jag lika säker på att man inte klarar sig längre än en kvartsfinal om man hamnar på position sju eller åtta i serien.
Något man faktiskt riskerar att göra just nu.
En värvning kanske inte nödvändigtvis hade gjort någon jättestor skillnad, men jag tror att man hade sänt ut en signal till laget att det är "heads up" som gäller.
Levererar man inte riskerar man att bli ersatt.
Som det är nu tror jag inte att spelare som Mats Lavander, Karl Fabricius eller Anders Burström känner sig så jättehotade. Även om de kanske borde göra just det.
Det finns mycket övrigt att önska där.
Nu har Luleå Hockey en välbehövlig träningsvecka framför sig. En chans att slicka såren och ladda inför de viktiga matcher som är kvar.
De matcher som avgör om inledningen på säsongen bara var en tillfällighet och ett resultat av entusiasm och iver.