Den här finalserien handlar inte bara om att vinna ett SM-guld.
Det handlar om så mycket mer.
Luleå Basket står inför ett mycket viktigt vägskäl.
I dagsläget är Luleå Basket en unik klubb med en unik satsning. Man har en uttalad målsättning att spela i Europa och klubbens satsning på webben är imponerande. Om man än en gång förlorar guldet efter de satsningar klubben gjort tror jag det kan bli för mycket. Att i det läget orka resa sig och blicka framåt, än en gång, kan bli en tung uppgift.
En annan tung uppgift är den som Dennis Pihl står inför.
Som jag ser det är den här säsongen Pihls sista i Luleå Basket. Man behöver en ny röst och Pihl behöver gå vidare för att utvecklas. Därför är det så viktigt hur det går i finalen.
Hur man blir ihågkommen.
En vinnande coach som fixade klubbens första SM-guld. Eller en som förlorade flera SM-finaler.
Det står och väger nu.
Luleå Baskets chans att vinna det eftertraktade SM-guldet har aldrig varit större. Man har satt sig själv i ett utmärkt läge. Seger i grundserien, en lite hackande start på slutspelet, tuffa matcher mot Mark och lite ledigt inför SM-finalerna.
Dessutom har man hemmaplansfördelen och med Pontushallen i ryggen är man starka. Riktigt starka.
Som sagt, läget har aldrig varit bättre.
Men vägen till guldet är långt i från spikrak.
Telge är en svår motståndare och har ett lag som dräller av talang. Amanda Zahui, Cleo Forsman, Binta Drammeh, Salome Kabengano, ja ni ser. Dessutom fin rutin i form av Leah Metcalf och Elin Eldebrink.
Av någon anledning tycks dock Telge passa Luleå Baskets sätt att spela ypperligt. Telge nöter hårt på ovanstående spelare och vill inte springa så jättemycket, det har LBBK utnyttjat och dessutom sett till att Telge fått jobba hårt - både i anfall och försvar.
En annan nyckel till matchserien är så klart att få stopp på Amanda Zahui, 17-åringen som äger nästan alla tresekundersområden i damligan. Med undantag från ett - Sabrina Scotts.
Scott spelar smart på Zahui och utmanar henne inte jättemycket fysiskt. I stället ser hon till att Zahui inte får bollen i de lägen då hon vill ha den. Scott överspelar och Zahui blir allt mer frustrerad ju längre matchen går.
Under semifinalserien har 193 centimeter Jenny Andersson matchats sparsamt, men nu gäller det för henne att kliva fram när Scott ska vila. Andersson behöver inte ösa i poäng framåt, men hon måste ge Zahui en match i försvar. Och där är det bara "skalle" som gäller. Skalle, och hårt jobb.
Jag har tidigare skrivit om hur viktigt det är att Josefin Olheim börjar hitta korgen. Det kommer vara en liten nyckel nu också. Olheim måste fortsätta komma över tio poäng samtidigt som Anna-Lisa Vestin kommer över de futtiga två poäng per match som en av Luleås guards snittar. Vestin har ett giftigt (och lurigt) skott, attackerna på korgen är det inget fel på heller. När hon tar för sig.
Nu är det dags.
Slutspel - visst är det underbart?