Lätt snöfall och dimma, eller "tåke" som man säger här i Norge, mötte mig när jag flög in över Oslo.
Det hoppas jag vi slipper i fortsättningen, även om prognoserna är oroande.
Men det härligt att vara på plats.
Att få uppleva mitt trettonde VM som Kuriren-reporter i detta skidsportens Mekka är stort.
Ja, kan det bli så mycket större, jag bara undrar...
Jag har varit här i Oslo tidigare på VM, närmare bestämt 1982, och även i samband med ett par världscuptävlingar och mött en stämning som saknar motstycke på andra håll.
Här är skidtävling verkligen fest och tiotusentals glada norrmän tältar till och med längs spåret i Nordmarka-terrängen för att följa partyt på parkett och skrika fram sina favoriter med en skog av röd-blå-vita flaggor i händerna.
Det är som om hela marken i Holmenkollen vibrerar när horden kommer loss.
Publikintresset är mycket större än på ett OS och det säger väl allt.
Och har festen i "Kollen" varit stor tidigare så är den så gigantiskt mycket större nu.
Sporten har växt, huvudstaden Oslo har växt och även om Norge alltid varit en ledande skidnation i världen så är dagens superstjärnor hetare än heta.
Petter Northug och Marit Björgen, de är större än alla kungar och drottningar nånsin kan vara i folks ögon.
Med det följer också orimliga krav och förväntningar. Tidningarna här övertrumfar varandra i spekulationerna hur många guld det ska bli. Ser att VG slår till med nio gull..! Alla väntar sig att hemmafavoriterna ska sopa rent i spår och hoppbackar. Hörde norska supportrar i radion som tyckte att åtta guld var på tok för lite...
Kraven är ruggiga och jag skulle verkligen inte vilja vara i Petter Northugs kläder, kraven på just honom är omöjliga att förstå.
Kommer han verkligen att palla för denna press..?
Jag tvivlar, men visst kommer stålmannen från Tröndelag att få kliva högst upp på pallen under VM-dagarna. Det lär också Marit Björgen få göra flera gånger, men hon tar inte allt som Jelena Välbe 1997 i Trondheim.
Jag ser framför mig ett mästerskap som kan bli hur bra som helst sett även med blågula ögon - men som också riskerar att bli ett svidande fiasko om det börjar kärva. Det stora hotet är förstås sjukdomar i truppen och eländet började direkt när otursgubben Mats Larsson, som visat uppåtgående form och var ett stort hopp inför dagens sprint, däckades och skickades hem.
Det är nära mellan succé och fiasko som bekant och det behövs bara sjukdomar, ett vallaförrädiskt typiskt Holmenkollen-nollföre med nysnö i de klassiska loppen, eller en allmän norsk vinnaryra för att sprida grus i de blågula maskineriet i Nordmarka-terrängen.
Oslo och Holmenkollen har haft både OS och VM tidigare.
OS 1952 var en nattsvart historia.
VM 1966 inte mycket bättre.
Jag var där senast det begav sig i VM-sammanhang, 1982, och fick då skriva om sköna svenska guldmedaljer.
Thomas "Oljan" Eriksson gav Sverige en drömstart med guld på tremilen och en annan Thomas, Wassberg, fullföljde succén med guld på femmilen.
Som norrbottning kan inte mästerskapen bli mer spännande.
Essen Charlotte Kalla och Marcus Hellner bär också höga förväntningar på sina unga axlar efter OS-succén förra vintern och många fina lopp sedan dess.
Men till skillnad från de norska stjärnorna så är inte kraven utifrån alls lika betungande.
Charlotte och Marcus verkar också gå in i mästerskapet i mycket stor inre harmoni och i god form.
Redan i den inledande sprinttävlingen i dag kan de vara med och kriga om medaljer. Den kapaciteten finns, det såg vi i genrepet i Drammen i helgen då bägge sprintade strålande.
Jag tror dock inte att det blir medalj direkt för dem, men av de båda tror jag Hellner är den som har största guldchansen i VM - inte minst som en given slutman i det svenska stafettlaget.
Nytt för dagen är också att både Kalla och Hellner väljer bort teamsprinten i VM och det tror jag är klokt. Det blir för tufft att köra allt.
I dagens sprint tror jag faktiskt att Emil Jönsson nu (äntligen) är mogen för att lyckas i ett mästerskap och kan göra om bedriften från Drammen och på nytt få lyfta skidan över mållinjen. Före Petter Northug, eller den andra hemmafavoriten Ola Vigen Hattestad som jag är riktigt rädd för...
Med den drömstarten kan VM bli hur kul som helst med blågula ögon och förstöra lite av den förväntade norska festen.
Ni vet: Framgång föder framgång och jag vill gärna se svenskar lyckligt dansa på Karl Johann, Oslos berömda paradgata.
Långe piteåkaren Jesper Modin kliver också in i VM-leken direkt. Han har varit i många finaler i världscupen och kan nå final även i VM. Tyvärr har han varit krasslig på sistone och kanske inte är i absolut toppform, men Jesper är en härlig outsider.
Med kapacitet att skrälla rejält, även när världens bästa sprintåkare laddar för fullt.
Synd att vi inte får se Lina Andersson
i VM-upptakten.
Hon har också kapacitet, men som vanligt har sjukdom förstört för henne och risken är stor att hon tyvärr bara blir reserv i detta VM.