Krönika: En vanlig söndag med hatkärlek

Hur skulle reaktionerna vara om det haglade flaskor mot motståndarklacken när Luleå Hockey hade hemmamatch mot Skellefteå AIK? Hur skulle snacket gå om 50-åriga män i skjorta och finbyxor skrek könsord och riktade väldigt obscena gester mot gästerna? Hade det varit acceptabelt för Luleåfansen att springa mot bortalagets supportrar, peka finger och skrika att de är ruttna förlorare så fort Luleå Hockey gjorde mål? Tveksamt. Jag gissar att kuriren.nu hade fått rekordmånga debattinlägg och att insändarsidorna skulle fyllas av upprörda läsare. Men oavsett om det är ett derby mot Skellefteå och stämningen på läktaren är hetare än en vanlig match i serielunken skulle det aldrig hända. Det finns någon sorts spärr inom oss som säger att "så gör man inte". Jag vet att årets säsong har inneburit en del svarta rubriker efter derbymatcherna, men det har handlat om ett fåtal rötägg som utmärkt sig. Befinner du dig i Milano kan du däremot få allt det där serverat under en fotbollsmatch. Experter på hånandets konst Jag hade förmånen att sitta på San siro i söndags då Inter mötte Milan i ett av Europas hetaste fotbollsderbyn. Inramningen var magisk, stämningen otrolig och hatkärleken mellan lagens supportrar ytterst påtaglig. Innan matchen presenterades båda lagens förstaelvor på storbildsskärmen. Matchspeakern sa "Luis" och publiken skrek "Figo", han sa "Hernan" och publiken skrek "Crespo", han sa "Zlatan" och publiken vrålade "Ibrahimovic". Hemmapubliken visste hur de skulle hylla sina Interspelare. Och håna sina motståndare. Innan matchen talades det om att 30.000 visselpipor hade delats ut bland "interistas", som Intersupportrarna kallas. Allt för att den förre Interspelaren Ronaldo skulle få ett så jobbigt välkomnande som möjligt när han kom på besök med sitt nya lag, ärkerivalerna Milan. När Milans spelarbuss rullade in till San siro trängdes folk för att få visa upp just deras långfinger mot framförallt Ronaldo. En interista hade tagit med sig sin gamla Ronaldotröja och bröt sig loss ur klungan för att lägga den framför bussen. När busschauffören valde att inte köra över den fick han nöja sig med att lämna sina egna fotavtryck på den blåsvarta tröjan. Könsord och obscena gester Det mest anmärkningsvärda skedde ändå inne på arenan. I den 40:e minuten gjorde "bortalaget" Milan matchens första mål genom Ronaldo (vem annars?). Och hur reagerade milansupportrarna då? A: De jublade som att de vunnit ligan. B: De hyllade Ronaldo som en riktig hjälte. C: De riktade allt fokus mot resten av arenan, som höll på Inter, och spydde galla över dem. Rätt svar: C. Sekunderna efter målet kom supportrar i rödsvarta Milantröjor springande mot långsidan. De tryckte sig mot plexiglaset som skiljde oss åt, pekade finger och klargjorde vilket lag som var sämst på planeten (Inter). Samma sak skedde när Inter gjorde mål. Hemmasupportrarna vände sig genast mot Milanklacken, skrek könsord och visade upp ett imponerande register av obscena gester. Att motståndarna förlorade var viktigare än att det egna laget vann. Glädjen av att se besvikna konkurrenter slog känslan av att jubla över sina egna framgångar. Det där med haglande flaskor kom först efter slutsignalen, där båda klackarna såg till att dela upp pantinkomsterna broderligt. Men svarta rubriker - knappast. Det var en helt vanlig söndag i Italien. Till nästa gång ska jag öva mina kast med vattenfylld flaska och gå en kurs i kroppsspråk.