Slutsignalen gick, hela Pontushallen tömdes på luft och när publiken lommade ut blängde 1.965 personer på Traci Edwards.
Kvar på en stol satt Maria Näsström med huvudet i händerna och stirrade rakt fram.
– Jag ska fråga henne vad fan som händer. Jag ska fråga henne hur hon han laddat upp inför den här matchen.
I en match där Northland Basket lyckades med bedriften att sätta 4 av 25 tvåor och 2 av 10 treor i första halvlek är det egentligen inte rättvist att hänga ut någon enskild spelare.
Den katastrofalt dåliga matchinledningen handlade snarare om en sorts kollektiv kollaps.
Men efter att hemmalaget haft chansen att vinna den viktiga andra matchen, flera gånger, och ändå föll ihop är det svårt att blunda för detta faktum:
Amanda Zahui åt upp Traci Edwards.
Men framförallt Traci Edwards vek ner sig totalt.
När Maria Näsström strax efter slutsignalen levererade den värsta sågningen jag hört av en enskild spelare så kunde jag förstå var frustrationen kom ifrån.
Jag hörde hur publiken ropade ”Nej, sätt för fan inte in henne på planen!” då nummer 14 fick chansen. Hela Traci Edwards kroppspråk skrek ”ta mig härifrån”. Och jag tror tränaren drog ett djupt andetag varje gång hon gav centern speltid. Hennes ohyggligt tunga match hade resulterat i en tokbänkning om det inte vore för att Northland inte hade något val.
– Jag hade hellre satt henne på bänken, men jag vet hur tung Zahui är offensivt och Josefin (Vesterlund) är inte tillräckligt stor, berättade Näsström.
Det är inte ofta en huvudtränare pratar direkt ur hjärtat efter en match. Men i går kunde hon inte hålla tillbaka sin besvikelse.
– Traci var en katastrof i dag, sa hon och skakade på huvudet.
Och det var inte så att Traci Edwards låtsades som ingenting.
Efter matchen visste hon att hennes insats varit långt ifrån godkänd och jag kan bara föreställa mig känslan av att gång på gång berätta för journalisterna hur dålig hon varit.
Hon tittade ner i marken och hade svårt att hitta ord för sin besvikelse. Edwards kunde inte svara på varför hon misslyckats, hon visste bara att hon hade gjort det.
Redan innan matchen hade avgjorts i förlängningen, bland annat via felpassning, missade returer och en foul av Edwards, visade hon upp ett lojt spel.
Jag satt många gånger förundrad över hennes tunnelseende. Traci Edwards måste vara en av ligans sämsta hjälpförsvarare och ha sämst fokus.
I stället för att lyfta på blicken och se var hennes kropp kunde behövas defensivt tittade hon på sin motståndare. I stället för att lägga bollen i korgen från nära håll missade hon.
Tittar vi bara på statistiken så ser det inte så dåligt ut. 14 returer och 7 poäng är inte uselt. Men tittar vi på motståndaren Amanda Zahuis siffror – 23 returer och 22 poäng, ser vi skillnaden.
– Jag märkte inte av henne så mycket, det känns inte som att hon var ute på planen. Hon syntes inte i alla fall, konstaterade Zahui.
Inte några berömmande ord direkt.
Och i omklädningsrummet väntade Maria Näsström, som byggt upp sitt vrede.
– Offensivt var Traci totalt iskall i dag. Det var en katastrof.
Det värsta av allt – det är det här publiken i Pontushallen kommer minnas av amerikanskan.
Allt tyder på att det inte blir någon fler match i Luleå den här säsongen.