Ja, vad ska hända med skidsporten i framtiden..?
En stilla undran när jag tittar ut från arbetsrummet och ser en ilsket grön gräsmatta utanför fönstret.
Plusgrader, och inga metereologiska rapporter alls, om snö och kyla ...
Överallt sliter skidarrangörer sitt hår i förtvivlan när alla planer spricker.
Och visst ger den kommande längdskidhelgen en ganska typisk bild av eländet.
Det är konstsnö, och snöskottning , som gäller.
KANSKE ÄR DET tävlingar, typ helgens världscupslag i Düsseldorf, som blir framtidens melodi?
En tävling som mirakulöst räddas med snöskrap från ishallar, och framförallt från Ski Halle Neuss, som byggdes 2001, och ligger några kilometer bort.
Där tillverkas i god tid 3000 kubikmeter konstsnö, som sedan fraktas ner till flodbanken vid Rehn i centrum av den tyska storstaden, som underlag för tävlingsbanan.
Nej, den tyska världs-cupfesten har helt klart kommit för att stanna, men nog hoppas jag även fortsättningsvis på rejäla tävlingar på i huvudsak vanlig snö. Den omdiskuterade globala uppvärmningen till trots.
Men kanske måste tävlingssäsongen på skidor förändras, och starta på allvar först fram emot jultid, och istället förlängas på vårkanten?
APPROPÅ DÜSSELDORF så måste jag erkänna att jag saknar Bergnäs-blixten
Peter Larsson på den arenan i dagarna.
Förutom att han är en hyvens kille, och en härlig profil med spjuverblick och en räv bakom alla öron, så var han också en urstyv idrottsman, med en oerhörd explosivitet i kroppen.
Personligen vill jag hävda att Peter, när han var som allra bäst, hade få, om ens någon överman, i skidvärlden genom tiderna på en flack sprintsträcka.
HAN KUNDE TRYCKA fart och kraft ur kroppen som ingen annan, och det var riktigt synd att hälsoproblem och överträningsproblem stoppade hans karriär på tok för tidigt.
Den arena där hans racerkörning bäst kom till uttryck var just på den platta banan i Düsseldorf där han vann sex segrar, varav två i lagsprint, och inte oväntat blev rubricerad som Kungen av Düsseldorf.
Men det är inte bara Larsson som vunnit i Düsseldorf. Det har också Emil Jönsson och Hanna Falk på damsidan mäktat med. Hanna är med i helgen, och kan slå till igen.
INTRESSANTA STARTER i år gör Umeågrabben Theodor Peterson, som vann sprinten i Kuusamo senast, Calle Halfvarsson, Robin Bryntesson, och inte minst länshoppet Jesper Modin, Piteå Elit, som var trea totalt i sprintvärldscupen förra säsongen.
Den platta banan måste vara som klippt och skuren för långe stakstarke Modin, 23.
OM HAN BARA kan hålla sig undan alla incidenter i kurvor och på den ibland oberäkneliga banbädden, där många faller och stavar bryts i parti och minut
i trängseln.
Länets andra hopp i dag (individuellt) och i morgon (lagsprint) är Modins klubbkompis Mia Eriksson som nu säsongdebuterar i världscupen.
MIA ERIKSSON, 24 år, har en stor naturlig snabbhet som kan bära långt när hon har sin bästa dag. Jag minns gärna 2008, då hon var "grym" vid floden, och slog till med en sensationell niondeplats i världscupen. Efter det har karriären kantats av sjukdom, men nu är Mia riktigt på gång igen säger rapporterna, och det lovar gott.
Jämsides med världscupkampen i sprint i Düsseldorf är det också sprintkamp i dag i Team Sportia Cup på Dundret i Gällivare, där arrangörerna på ett bragd-betonat sätt lyckats trolla fram goda tävlingsbanor för dagens fristilssprint, och morgondagens distanslopp i klassisk stil. Hemmahoppet Marcus Hellner förgyller startlistan tillsammans med ett par andra av länets unga landslagsåkare, Magdalena Pajala, Jennie Öberg, Piteå Elit.
Oerhört nyfiken är jag på vad 17-åriga framtidshoppet Sofia Henriksson, Strömnäs GIF, kan göra i kamp med senioreliten.