Krönika: Det var ett fall som kändes
Krönika av Peter Johansson
Jag pratar naturligtvis om Rolling Stones-legenden Keith Richard semesterdag som slutade på sjukhus med en svår hjärnskakning.
I förlängningen innebar det att konserten i Sverige ställdes in, vilket in förlängningen innebar att jag missade Stones denna världsturné. Ingen rolig start på sommaren 2006.
Det blev också starten på spekulerings-VM av modell värre.
I sportens värld brukar just detta fenomen förekomma alldeles för ofta. När det till exempel gäller nyförvärv brukar alla gränser mellan journalistik och rent skvaller suddas ut.
I varje fall på kvällstidningsnivå. Men den här gången var nivån på ryktesspridningen, tidningsrubrikerna, skvallret, något helt annat.
"Richards karriär över", "Stoneslegendens svåra hjärnskada", "Hjärnkirurg räddar Rolling Stones Ullevikonsert". "Rolling Stones till Sverige - nästa år".
Ja, rubrikerna var många och bland oss "Stonesdårar" var nivån ungefär lika - låg.
"Jag tror han sitter med en vodka-cranberry och garvar åt tidningarna..." kunde till exempel min analys vara.
Eller så gick vår gedigna granskning av rockchocken in på händelseförloppet. Om hur Richards hade fallit. Varför och hur. Berusningsgrad.
Med mera.
Om hustrun Patti var med på semestern på lyxhotellet Wakaya Club resort.
Våra tankar for också till kompanjonen Mick Jagger och hur hans humör var under de turbulenta månaderna i våras.
Bara att fantisera om ett telefonsamtal mellan de gamla vapendragarna fick oss skratta högt.
"Hi, Mick. Du, det har gått... åt h-vete. Du vet, vi är ju i Fiji och så i morse skulle jag hämta ner en kokos..."
Efter det en initierad analys:
"Han måste ju vara galen av ilska. Tänk Jagger, världens seriösaste kille och så går "Keithan" och fylleramlar från en palm..."
Facit efter förmiddagen i Fiji blev att jag missade min andra konsertchans med Rolling Stones i Sverige sedan jag blev rockmyndig och att sommaren, trots värmen, blev lite gråmulen.
Sportens värld kan vara väldigt grym ibland.
Så jobbar vi med nyheter