Julvilan kommer lägligt för länets storstjärnor i längdspåren.
Både Charlotte Kalla och Marcus Hellner såg trötta och slitna ut i lördagens masstartslopp i franska La Cluzaz, och det känns onekligen oroande.
I gårdagens stafett kom Hellner tillbaka och gjorde en stark slutsträcka från ett mycket svårt utgångsläge, men han har mera att ge.
Vanligtvis dansar både Kalla och Hellner fram i härlig rytm när det handlar om skate. Men i lördags falerade även deras utmejslade fristilsteknik och det är en ovanlig syn, även om Kalla genom åren då och då drabbats av detta just i masstartslopp, där hon har svårt att göra sig själv rättvisa.
Tidigt i loppen, på den märkliga slingerbanan över enbart öppna ytor (!), syntes det att det inte var deras dag.
De såg stela ut, saknade snärt och spänst i aktionen och vågade inte gå med när det tidigt i loppen gick fort i täten.
Det kan finnas många förklaringar till det. Sviter efter sjukdom, hög höjd, sämre skidor.
Jag tror, vill i alla fall tro ..., att det handlar om att både Charlotte och Marcus, som bägge nu är fyra totalt i världscupen, tränat extremt hårt den senaste tiden jämsides med tävlingarna. Det för att komma väl förberedda och i god form till Tour de Ski som startar på nyårsafton.
Jag har full förståelse för att både Kalla, som kommit först upp på toppen i Alpe di Cermis, och Hellner som var trea totalt förra året, vill försvara sina framgångar, och mest haft touren i tankarna på sistone.
Den tuffa träningen inför den utmaningen har de genomfört på hög höjd (över 1.500 meter), framförallt i Davos och på sistone på höjden i La Cluzaz, och då är det inte ovanligt att gå på nitar formmässigt, om man inte hittar exakt rätt fart och nivå på träningsjobbet.
Både Charlotte och Marcus är vinnarskallar som ställer höga krav på sig själva och därför blir de också rejält besvikna när formen sviker.
Marcus verkade dock ta lätt på det hela, trots att han nu gjort två bleka distanslopp i världscupen. Kalla däremot utstrålade stor oro med intervjumikrofonerna under hakan, och det har jag inte sett så tydligt på ett tag.
Förhoppningsvis kan 23-åringen, under juldagarna med nära och kära hemma i Tärendö, långt bort från det farliga parasitvattnet i Östersund, hitta tillbaka till den känsla och harmoni hon utstrålade när säsongen inleddes i Gällivare. Och komma både revanschsugen och stark till Tour-starten i tyska Oberhof på nyårsafton.
Dessbättre såg det bättre ut, särskilt för Marcus, i gårdagens stafett, den sista före VM, där Cologna och kompani i Schweiz (!) skrällvann.
Men utgångsläget var för tufft för honom för att kunna matcha Northug om tredjeplatsen i spurten, även om han bjöd upp till kamp.
Men jag vill förstås se länsessen i topp i de individuella loppen. Där hör de hemma.
En herre på väg tillbaka är Petter Northug. Nu fick masstartskungen ge sig i en spurt (!) mot ryssen Maxim Vylegzhanin, men så lär det inte bli längre fram i vinter, tror jag. Varken i Tour de Ski eller under hemma-VM i Holmenkollen.
Men visst var det skönt att konstatera att inte ens Northug är omöjlig att spurtbesegra. Det tycker nog också Marcus Hellner.
Fortsatt försöker också Northug psyka Hellner med smått kränkande uttalanden, men det tror jag är en taktik från norrmannens sida som är dömd att misslyckas. Den kolugne Gällivareåkaren går sin egen väg mot VM, och bidar sin tid.
En glädjande återkomst var också Anders Södergrens offensiva och starka åkning. Blågult har ett starkt VM-stafettlag i Oslo, när Johan Olsson är fit for fight igen.
På damsidan visade stafetten att Sverige har ett tänkbart medaljlag på VM, men då krävs att alla i laget åker bra.