Krönika: Det blir häftigt med Pontushallen igen

Sanningen är den att matcherna i Coop Arena smakade mer än vad det kostade. Kanske inte i ett inledningsskede men under den förra säsongen känns det som att hela Plannjas organisation fick gå på knäna för att få det de dryga 3.000 åskådare det handlade om. ?Pontus ? är Pontus? Coop har aldrig blivit en basketarena. Det blev aldrig basketens eget tempel. Det har däremot Pontushallen alltid varit. Spelarna och publiken har upplevt att allting händer så långt borta och draget har inte funnits där annat än när det varit absolut fullknökat i Konsumbutiken. Det har det alltmer sällan blivit. Visst har jag själv suttit där och haft storrysningar på ryggen när det firats guld i arenan men att jämföra det med Pontus ? det har liksom aldrig gått. Däremot har jag köpt Plannjas satsning och att utvecklingen krävt en större spelplan och att detta har varit en naturlig del av utvecklingen. På gott och ont. Du ska planera ditt besök ? men trevligt är det Nu vrider Plannja klockan tillbaka och flyttar hem igen. Och det är lätt att bara jubla över förändringen men det finns en del sidor av Pontushallens charm som vi kanske har förträngt med åren. Att kissa i pausen ? se till att ha gott om tid. Att köpa en kopp kaffe ? se till att du har gott om tid och bra bollsinne. Att ta sig in och ut ? se till att du har gott om tid. Och tålamod. Att parkera ? var där I TID. Men ok. Resten är ok. Inte minst stämningen, närheten och hettan. Det ska bli häftigt att följa Plannja i en fullsatt hall hela säsongen. För fullt blir det. Det blir basketfredag på allvar igen. jag tycker det är bra för intresset, för pulsen. Sedan vet jag att Lars Mosesson har helt nya koncept om hur det ska göras ännu häftigare i hallen i samband med match. Här glunkas det om amerikanske eventföretag med koppling till NBA som ska komma hit och rappa upp det hela ytterligare. Att Mosessons vänskap med OBOL:s Bo Johansson skulle ha något med detta att göra ? råder det ingen tvekan om. Bartons vredesutbrott är en höjdpunkt Själv har jag ett par minnen från Pontus som sticker ut mer än de andra. Det första är, precis som för Håkan Larsson, den magiska kväll när Eric Elliot sa adjö efter sina sju år i klubben. Den andra går längre tillbaka. Till Charles Bartons dagar. Vilken match det var har jag glömt, kan ha varit någon av förlusterna mot Kärcher..?, men Barton blev så upprörd vid ett tillfälle att han kastade av sig sin eleganta Boss-kostym för att sedan hoppa upp och ner på densamma vid sidlinjen. Ligastarten står inför dörren och Plannja ser ut att ha ett lag för toppen ? igen. John P Rosendahl är hemma igen och kommer att betyda mycket med sin storlek och power under korgarna. Håkan Larsson tillsammans med Andrew Mitchell är en bakplan som gott och väl räcker för guld. Nye Wheeler har redan gjort bra matcher men är, som alltid, ett frågetecken. Vore sorgligt med en ny misslyckad värvning ? även om jag inte tror att det är så den här gången. David Visscher har ett l-a-g att jobba med och kan ta dem till guld igen. Med fantasi i anfallsspelet. Jag vill se någonting annat nu. Mer fart och beslutsamhet. Mer fantasi (jag tjatar). Vilka utmanar? Tja, det känns som att ligan är ovissare än på länge. Lite kuligare också med Helsingborg som försöker satsa sig ur krisen och med Sallén som kör en stor hemvändarrekrytering. Men hur hungriga är gubbarna egentligen? Nnamaka kan, självklart, vara skillnaden. Södertälje har, enligt uppgift, två riktigt bra jänkare och deras unga spelare är intressanta. Men Tommie Hansson ska dra coachlasset..? Solna? Nja. Akropol? Nej. Norrköping? Alltid. Jämtland? Nej. Sundsvall? Njae. Det kan sluta med den drömfinal som vi här uppe sett fram emot så länge. Det är faktiskt inte helt omöjligt. Snarare tvärtom. Men då måste Plannja hitta offensiven. Och det kommer Pontushallen att hjälpa till med.

Krönika: Det blir häftigt med Pontushallen igen

Plannja är tillbaka där allting började. Och det kan tyckas vara ett steg tillbaka. Men varför det? Jag tycker det är tufft av Mosesson och kompani att ta ett beslut som egentligen går emot den målmedvetna satsning som klubben gjort de senaste åren.