Säsongfinalen i Santa Caterina i norra Italien blev en stor besvikelse för länets världsstjärna Charlotte Kalla.
Men varför deppa, Kalla har ju så mycket att glädjas över den här vintern, och tids nog, när Tärendötjejen fått smälta besvikelsen från världscupfinalen, så kommer hon nog med all rätt att både vara glad och stolt över vad hon uträttat i skidspåret.
Och inte bara där, utan också vid sidan av, då hon fått en hel nation att älska hennes ödmjuka framtoning och spontanitet, och inspirera ungdomar i hela landet att söka till den jobbigaste av alla idrotter i en utsträckning som varken Charlotte själv eller någon annan vågat drömma om. Detta i en tid då många unga gärna söker genvägar till framgång inom idrotten.
Som under Stenmarks tid
När hon var som hetast, under Tour de Ski, stannade Sverige som landet bara gjort under Ingemar Stenmarks glansdagar på 70- och 80-talet.
Det är värt att tänka på när någon kanske tycker att hon varit alldeles för långt efter de bästa i säsongsepilogen.
Jag tror inte heller att det i längden är något negativt med att hon nu missade pallen i den totala världscupen, och "bara" blev fyra efter den jobbiga finalen i Santa Caterina utanför Bormio.
Jag tycker att det är bra att hon har målet att vinna världscupen kvar på sin agenda, och med vetskap om Kallas heta vilja att leva upp till sina uppsatta mål, så blir det målet enbart en tändvätska.
Jag är också övertygad om att hon lärt sig massor av motgångarna i slutet på säsongen.
Nästan omänskligt
Charlotte Kalla fick visa klassen i Tour de Ski, och hon visade att det inte var någon tillfällighet när hon körde in som trea i klassiska Holmenkollens stentuffa tremil, som dessutom var hennes debut på distansen.
Kanske var det så att det loppet brände för mycket kraft ur hennes unga kropp, och att det påverkade hennes resultat i finalen. Jag talade med assisterande landslagskaptenen Magnus Ingesson här i Falun och han konstaterade redan före tävlingarna i Santa Caterina att hon var väldigt sliten måndag och tisdag efter loppet i Nordmarkaterrängen i Oslo.
Att sedan snabbt återvinna styrka nog för att prestera sitt bästa, till råga på allt, på nästan farligt hög höjd (1.810 meter) i de italienska alperna ter sig nästan omänskligt.
Det var speciella förhållanden i Bormio, och jag tror inte heller att det lösa och sockriga föret i finaltävlingarna var något som gynnade Charlotte Kalla, som gärna vill ha fast underlag för sin benspark. Hon behöver också bättra på sin stakförmåga.
Det är nog ingen tillfällighet att det överlag var de rutinerade världsstjärnorna som lyckades bäst i finalen.
Njut av vad du gjort
Men som sagt, det är av motgångar man lär sig, och jag är säker på att Kalla i framtiden bättre kommer att kunna bedöma hur hon ska åka i besvärliga fören, och även hantera hög höjd.
Jag har tidigare fått intrycket att hon varit en så kallad plusvariant, som inte nämnvärt påverkas av tävling på hög höjd. Men hon har inte gjort så många tävlingar på hög höjd, och absolut inga på den nivå där tävlingarna i Santa Caterina avgjorts, så det är en ny erfarenhet.
Och är hon lite känslig för tävlande på hög höjd, var det klockrent att hon fick reda på det nu med tanke på att OS i Vancouver 2010 som också avgörs på mycket hög höjd.
Så deppa inte Charlotte, njut i stället av vad du gjort, och analysera dagarna i Bormio mycket noga.
Med ytterligare ett års träning kommer supertalangen att hålla en jämnare formkurva och då ska Virpi, Astrid och Justyna aldrig känna sig säkra.
Tärendös stolthet är nu också välkommen till årets skid-SM i Falun och Borlänge för att tävla med sin kära hemby i morgondagens stafett.
Dålig planering av förbundet
Mästerskapen i Dalarna behöver de svenska fixstjärnorna för att dra publik och givetvis är det ett misstag av skidförbundet att låta SM kollidera med en världscupfinal.
Vill förbundet att SM-tävlingarna ska överleva får det inte hända igen. Lägg framtida SM-tävlingar i januari månad, och välj bort en världscuptävling den tiden på året. Den smällen kan tas, däremot blir en krock med en världscupfinal i mars förödande.
Så här långt har SM varit en stor norrbottnisk framgång med glädjeämnen både på senior och juniornivå. När esset Kalla kliver in i SM-leken lär framgången få ytterligare en dimension.