Krönika: Ännu en stjärna är mogen för entré

Finska Levi tvingades kasta in handduken när snön uteblev. I stället får österriskiska Reiteralm ta över säsongpremiären i slalomvärldscupen. Det blir spännande, och det är kanon att Norrbotten i alla fall har en landslagsåkare av klass som kan försvara länets färger. Jag ser fram mot att följa Anton Lahdenperäs framfart i pisten i vinter. Jag inbillar mig nämligen att vi i den välväxte 22-åringen från Gällivare har ännu en alpin stjärna mogen för entré i den allra yppersta eliten, något jag längtat efter sedan Thomas Fogdös storhetstid. Utstrålade harmoni
Thomas var bäst i världen i slalom 1993, och Anton, som i så mycket påminner om sin inspiratör från Dundrets branter, har hunnit en bra bit på sin väg mot toppen. Anton utstrålade harmoni och självförtroende när vi träffades uppe på Kronan i oktober , och han var ännu mer uppåt, tack vare en stigande formkurva, när jag fick kontakt med honom nere i Österrike häromdagen. Lahdenperä har fått utvecklas lite i skymundan av namn som Markus Larsson, André Myhrer och Jens Byggmark, men har nästan deras kapacitet redan, och har nu ett underbart slagläge. Varför tror jag då så mycket på Anton? Det finns många skäl till det. Främst hans talang och vilja, men inte minst hans klokhet, lugn, och mentala styrka. Åkte jämnt med Byggmark
Maken till cool kille får man leta efter, och det ska nog till ett smärre jordskred i gruvan i Malmberget för att rubba hans cirklar. I den chansartade och hundradelsjämna alpina branschen är såna egenskaper guld värda. Men det finns så mycket annat som talar för honom. Jag vet att han bara för något år sedan, och för all del i många träningsåk också i dagens landslag, varit helt jämn med unge landslagskompisen Jens Byggmark, som förra vintern fick ett brakande genombrott i världseliten och tog flera raka världscupsegrar. Kapaciteten och den fysiska styrkan finns verkligen, och Anton har en förbluffande ståsäkerhet i slalom, där världselitåkare kör ur pisten i parti och minut. Förra säsongen tog han sig i mål i samtliga tävlingar, och fick åka andra åket i fem. Enda stora motgången förra säsongen var att han med minsta marginal missade VM-deltagande i Åre, men den motgången har han tagit på rätt sätt, analyserat noga, och ökat kvaliteten i sin träning. Han är också ung, och rimligtvis ska han vara som bäst lagom till OS i Vancouver 2010. Nia som bäst i fjol
För att nå den allra sista biten fram till den yppersta eliten, måste dock Anton våga och chansa lite mera. Satsa lite mera på mottot bära eller brista, och det tror jag att han är beredd att göra i vinter. Anton kom 27:a totalt i slalomvärldscupen förra säsongen, och var nia som bäst. Nu räknar jag kallt med både någon placering på pallen, och en totalplacering väsentligt högre. Första grupp skulle smaka. Samtidigt väntar jag mig också att han snart ska få det att lossna i storslalom. I yngre år var han ett ess även i den grenen, och i kraft av sin tyngd och teknik finns även möjligheter där. Där har han en bit kvar för att få köra i världscupen, men via Europacupen kan ha ta sig in till det fina folket även i den grenen. Efter storslalomstarten på världscupen i Sölden är det nu alltså slalom som gäller i Reiteralm, både för damer och herrar, och där har blågult än mer att hämta. På tjejsidan med Anja Pärson, Therese Borssén och Maria Pietilä Holmner i första hand och på killsidan med Jens Byggmark, Markus Larsson och André Myhrer i spetsen. Det skulle förvåna mig stort om vi inte får se någon svensk tjej eller kille kliva upp på pallen. Tuffast blir det nog för herrarna med hemmafavoriter som Mario Matt och Benjamin Raichl i backen. På längdsidan är det nu träning som gäller fram till den traditionella VC-premiären i Beitostölen om ett par veckor. Sprintpremiären i Düsseldorf blev som jag förutspådde i min första skidkrönika glansfull sett med norrbottniska ögon, och det ska nu blir spännande att se om våra ess, Lina Andersson, Charlotte Kalla och Marcus Hellner också håller i distanslopp. Tuffare blir det, men jag tror vi kan få roligt där också.