Marcus Hellner är en fullständigt sensationell tävlare.
I brist på bättre ord får det bli så, en försvenskning av "competitor". För i den kategorin, där är han oslagbar.
Minns ni hur det har varit de senaste åren?
En rad frågetecken, de har avlöst varandra. "Marcus Hellner utklassad i skandinaviska cupen". "Hellner fiasko i sprintkvalet".
Det är i den verkligheten Gällivares skidkung har levt. Han har varit extremt ifrågasatt. Men själv har han egentligen bara fnyst lätt, gett något fåstavigt svar.
Vi hade alla en resultatmässig grund för att tvivla på Marcus Hellner.
Men så kort minne man kan ha. Hur kan vi ha glömt vad den här åkaren gör så fort det verkligen gäller någonting?
Bäst när det gäller, en klyscha som är så utnött att jag drar mig från att använda den.
Vi borde sluta använda – förutom då vi beskriver Marcus Hellner.
Han gjorde det 2010 i Vancouver, han gjorde det 2011 i Oslo. 2014 i Sotji, då kan vi plita ned nya medaljer i en av Sveriges främsta mästerskapsåkares resumé.
Medaljer säger jag?
Det är så klart inte slut här. Titta på vad det svenska laget åstadkommer som grupp. Nelson och Rickardsson är topp tio, Anders Södergren på en 14:e plats. Då har vi ännu inte sett världsåkarna Johan Olsson och Calle Halfvarsson. Sverige måste nu vara favoriter i stafetten.
Och Marcus Hellner i den kommande sprinten då?
Ja, säg mig: Vem kommer inte vara rädd för Hellner på tisdag?