I början av februari dömdes idrottaren för grovt rattfylleri, grov olovlig körning, ringa narkotikabrott och vapenbrott.
Detta efter att han kört bil med över två promille alkohol i blodet. Polisen hittade även 60 narkotikaklassade tabletter i fickan och en pistol i bilen som senare visade sig inte vara funktionsduglig.
Påföljden för idrottaren, som är aktiv i en av de större idrottsföreningarna i sin hemkommun i Norrbotten, blev skyddstillsyn med samhällstjänst i 100 timmar.
Han fick också hjälp av sin klubb som valde att ge honom en andra chans.
– Både han och vi har gjort ett försök men vi lyckades inte riktigt. Vi nådde inte ända fram, säger ordföranden i föreningen där idrottaren är aktiv.
Han fortsätter:
– Jag förstår att det inte är lätt. Han har kompisar som är på fel sida av lagen och jag antar att det är stora och snabba pengar det handlar om. Det är oftast så när det är drogrelaterat.
Idrottaren kunde gripas av polisen under onsdagen vid lunchtid och har suttit anhållen sedan dess.
– Det är klart man blir tagen på sängen och besviken. Fasiken, här har vi lagt ner tid och energi och allt möjligt för att få honom på rätt köl igen men så hör man det här. Man blir mest besviken och ledsen, säger ordföranden och fortsätter:
– Om vi känner att vi inte kan ta hand om honom och få honom på rätt köl så förstår vi att det kan sluta väldigt illa.
Vad har ni gjort för att hjälpa honom?
– Efter första domen gjorde vi en handlingsplan. Vi har haft möten med honom en gång i veckan och båda parter skrev på en överenskommelse om vad vi ska göra och inte göra framledes. Han har lovat att han ska sköta sig och ta tag i sitt liv och vi har varit behjälplig med lägenhet och arbete. Vi har trott att vi lyckats ganska bra tills vi fick höra det här, säger ordföranden.
Kan ni ge honom ytterligare en chans efter detta?
– Vi känner mer att nu måste rättvisan få ha sin gång och vi kan inte göra så mycket. Vi är maktlösa. Vi har inte hur mycket resurser som helst. Vi försökte så gott vi kunde utifrån det som skedde tidigare men nu handlar det om ett grövre brott och då kan vi inte göra så mycket, säger ordföranden och fortsätter:
– Det känns som att nu får det vara. Vi har gjort vårt och det blir ett avslutat kapitel för den här gången. Sedan vet man inte vad som händer om något år eller två, om han har kommit på fötter och insett att man inte kan hålla på med sånt där. Då är han alltid välkommen tillbaka och då tar vi hand om honom såklart.
Ordföranden berättar att det funnits kritik mot att låta idrottaren vara kvar i föreningen.
– Det finns människor som har sina barn i föreningen och undrar varför vi stöttar kriminella som håller på med droger och annan kriminalitet. Jag förstår deras synpunkter och det är en avvägning, men vi tänker alltid på människan och att är en av våra spelare så det är klart vi känner ett ansvar. Men det finns gränser för oss också.
Är den passerad nu?
– Så känns det just nu.