Ett av Luleå Hockeys nyförvärv den här säsongen heter Astrid Lindeberg och kommer från Täby. Hon utmanar, gör offensiva räder, tar initiativ framåt. Hon är inte ängslig eller försiktig när hon backar undan, snarare klok och förutseende. Mot SDE gjorde hon sitt första mål för säsongen efter 18 sekunder. Mot AIK blev det inga mål, men solitt och fackmannamässigt utfört arbete trots att resten av laget knappast stod för sin bästa insats den här säsongen. Lindeberg är 16 år gammal och går hockeygymnasiet i Luleå.
Det finns en pågående och – enligt mig – infantil diskussion som går ut på att damernas högsta liga skulle må bra av att begränsa andelen importer i varje lag. SDHL har också aviserat en regeländring på området för att skapa större utrymme för svenska talanger. Jag tror att det är en felaktig lösning som dessutom riskerar att skymma grundproblematiken.
För det första: Det finns inte en vettig klubbledare som inte förstår värdet av att skapa egna spelare snarare än att värva utifrån.
För det andra: Det finns inte en vettig hockeytränare som vägrar låta en inhemsk, lokal talang spela så länge kompetensnivån finns.
Saknar svensk hockey kompetenta damspelare? Tacka fan för det. Är anledningen att vi har för många utländska spelare i ligan? Inte ens nära.
I skrivande stund har Luleå Hockey en femma finska landslagsspelare och försvinnande få spelare med rötter i närområdet. Det var annorlunda förr, men de som fanns har generellt slutat på grund av att de inte längre orkade med den arbetsinsats som krävs för att vara elitsatsande damspelare nu för tiden. Vi ska ha klart för oss att damerna tränar i stort sett lika mycket som herrarna – men behöver i de allra flesta fall också skaffa sig en inkomst vid sidan av sitt hockeyspelande. Summan av den ekvationen blir ofta att karriärer avslutas i förtid. Ett konstant nedvärderande av landslagsverksamheten från det egna förbundet kombinerat med en rad idiotiska beslut från diverse idrottsliga makthavare under det senaste decenniet har hjälpt till, men grundproblematiken är helt enkelt att det är för jobbigt att vara kvinna och spela hockey på elitnivå i Sverige. Tacka fan för att det blir talangdränage när våra bästa slutar fem-tio år för tidigt.
Astrid Lindeberg spelar i samma backpar som Jenni Hiirikoski, 34, en av världens bästa spelare. Alla ni som tror att hon blir sämre av det än att lira med slumpmässigt utvald svensk junior kan räcka upp en hand och sen slå er själva lite lagom hårt i ansiktet med den.
Svensk ishockey behöver ta damerna på allvar och ge dem förutsättningar för att lyckas. Allt annat är att gömma sina problem – istället för att åtgärda dem.