Roi de la forêt, skogens konung – Thierry Georgiou. Världens bästa orienterare spurtade in mot segern i O-ringen 2013.
Fransmannen som förändrat sporten från grunden och till slut fick det han längtat efter – cirkeln slöts på ett magnifikt sätt den dagen. Han hade aldrig tidigare vunnit O-ringen. Den enda trofén han saknade för att göra prisskåpet komplett.
Han var överlycklig, minns jag. Sprudlande. Hans klanderfria fransk-egnelska ljöd högt i presscentrat.
Men det var inte titeln som han var så exalterad över. Han slätade över det faktum att han nu var världens mest dekorerade manliga orienterare ganska snabbt.
Det som verkligen fick Georgiou att skina den dagen var dels naturen. Han var så fascinerad över skogarna runt Boden. Men framför allt var han så glad över det enorma i att 40-50.000 orienterare kan samlas på det här sättet.
Han var glad över att det fanns orienterare i 4-årsålder. Och att det fanns två (!) orienterare i klassen H95.
Han älskar folkrörelsen.
Jag och den gode Thierry är eniga över vad som verkligen är O-ringens hjärta och själ. Vad som gör evenemanget verkligen unikt. Här finns eliten och här finns Signe, 10 år. Det enda som skiljer dem åt är nivån. De är lika viktiga för helheten, de har samma pirr i magen innan starten. De spurtar in på samma upplopp.
Magin runt O-ringen det enorma. Det abnorma.
Icke-orienterare man pratar har svårt att greppa det faktum att det byggs upp en hel stad på grund av alla besökare. Hade O-ringenstaden permanent legat i Norrbotten hade den varit vår näst största stad.
Det är svårt att greppa.
Men jag ska göra ett försök att förklara det för er. När de här raderna skrivs åker jag ned till Sälen, där årets O-ringen avgörs, för att springa själv (H21 Motion, den lägsta seniorklassen och jag kommer inte hålla till i toppen av resultatlistorna kan jag lova) och skriva om Norrbottens plats i denna miniatyrvärld.
För dryga 10 år sedan var de allra flesta från Norrbotten ganska långt i från totalsegrar i O-ringen. Det fanns undantag, men på det stora hela var vi ganska långt efter södra Sverige.
Vi var också få som var aktiva, framför allt på ungdomssidan.
Men det har hänt mycket sedan dess. Norrbotten har i dag många duktiga ungdomar runt om i länet som kommer att förgylla O-ringen. Vi har också eliten. Vi har juniorer som hotar de allra bästa högt upp i listorna. Vi har rent av flera namn som kan vinna O-ringen i år. Det måste vara väldigt länge sedan det såg så här bra ut för den norrbottniska orienteringen.
Hur det än slutar för oss som åker ned till Sälen, så kommer det säkerligen bli en vecka att minnas.