Från Junkka till Svensson

Luleå Hockey har varit hårt skadedrabbade. Flera spelare har tvingats till att lägga ner hockeykarriären i förtid. För Jonas Andersson Junkka kom beskedet den 18 maj 2004. I samråd med lagets läkare Yelverton Tegner och sjukgymnasten Lars Lundgren togs beslutet. En förslitningsskada i höften omöjliggjorde fortsatt spel. ? Jag hade varit dålig ganska länge. Det började ett år innan jag slutade. Sista säsongen var jäkligt tung. Det var ingen plötslig händelse. Men Jonas känner ingen bitterhet över att han tvingades avsluta karriären i förväg. Inte mycket var positivt ? Nej, det gör jag inte. Det hade varit mycket värre om man fått en smäll så man tvingas sluta så man inte hinner förbereda sig. Jag hade haft ont länge och visste vart det barkade. Skadan kunde inte bli bättre. I bedrövelsen över att tvingas lägga skridskorna på hyllan fanns inte mycket positivt. Men en sak kommer Jonas ihåg. ? Det var skönt var att slippa pressen från sig själv. För det är inget roligt att spela när man har ont. Man kan inte spela som man själv tycker ska klara av. Men visst var det mest tråkigt för jag kände att man hade mycket kvar att ge ute på rinken. Skadan som Jonas drog på sig kommer han att få leva med resten av sitt liv. Och smärtan gör sig påmind varje dag. ? Ibland är det bättre och ibland sämre men generellt kan man säga att jag har lite ont varje dag. När jag är ute går med vår hund så börjar det kännas av efter 15?20 minuter. Går man i ojämn terräng så gör det ont. Jag märker av skadan hela tiden. Jag kan ju inte springa, spela innebandy eller nåt sånt. Första ?riktiga? jobbet När livet som hockeyspelare tog slut så började livet som yrkesarbetande ?Svensson?. Nu jobbar Jonas sedan ett år tillbaka som företagssäljare på Company Line. Det här är första jobbet som Jonas har utanför livet som hockeyspelare. ? Jag sommarjobbade väl när man var 14 år, och sedan har jag gått lite datapraktik och några andra ströplatser. Det här är första riktiga jobbet. ? Det påminner faktiskt mycket om hockeyn där man jobbar ihop i en grupp. För visst är det mycket det man saknar när man tvingas sluta är ju sammanhållningen i omklädningsrummet. Vad saknar du annars mest från hockeyn? ? Matcherna givetvis. Visst saknar man att glida in på isen och spela inför fullsatta läktare. ? Sen saknar man även det här att åka iväg med grabbarna och spela bortamatcher. Hela den grejen saknar man. Det finns alltså likheter mellan ett vanligt knegarjobb och ett liv som hockeystjärna. Men skillnaderna är också tydliga. ? Mentalt är det en stor skillnad. När du spelar hockey är du på jobbet dygnet runt. Man förbereder sig för nästa dag för träning eller match. ? Det gäller att vila och äta rätt. Nu är jag på jobbet under dagen, sen går jag hem. Man är mer avslappnad mentalt. Dessutom finns det mer tid till att besöka släkt och vänner också. Det hade jag aldrig riktigt tid med tidigare. Ångrar att han inte pluggade Men nog känns det som att det är ganska priviligerat att vara hockeyspelare? ? Ja absolut. Det är jäkligt mycket press visserligen men det är också väldigt roligt. Det vore bra om man hade kunnat bromsa och inse hur roligt det egentligen är. ? Men man offrar mycket för hockeyn också. När man håller på med det tycker man att det är svårt att hinna med någon utbildning och sen när man ska ut på arbetsmarknaden har man inga studieskulder direkt så det är ju inte så att man är så konkurrenskraftig när man söker jobb och så. Jonas Andersson Junkka ångrar nu att han inte försökte studera mer under sin aktiva tid. ? Man tycker att man inte har tid för det när man spelar. Men det handlar mer om att man inte vill lägga ut psykisk energi på annat, man vill vila även huvudet så man är pigg dagen efter. Men det är nog bara bra om man kan läsa lite grann. Tanken är att Jonas trots att han slutat spela för Luleå Hockey ska hjälpa föreningen även i fortsättningen. Hans kontaktnät i Finland ska användas i framtida spelarrekryteringar. ? Men det har inte kommit igång än. Luleå försöker hitta formerna för hur jag ska arbeta. Jag har ju jäkligt mycket kontakter i Finland och känner till många spelare. Då är det lätt att kunna kolla upp hur spelarna fungerar socialt och så. Jag ser fram emot det och vill komma igång så fort som möjligt. david.standar@kuriren.com 0920/376 50