Efter rubrikerna: Jonas Wernqvist blickar framåt

Livet kan förändras på ett ögonblick. Jonas Wernqvist väljer orden trollslag och fingerknäpp. På ett trollslag var han inte längre basketspelare. På ett fingerknäpp försvann en del av identiteten. ? Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken skillnad det skulle göra i mitt liv, säger Jonas Wernqvist. Mars 2004. Efter en lång säsong var det dags för det alla elitidrottare längtar efter ? slutspelet. Plannja Basket var redo att starta jakten på ännu ett SM-guld, ännu ett nät att klippa ner, ännu en segerfest. Och visst skulle det så småningom bli guld för Plannja ? det femte i ordningen. För Plannjaspelaren Jonas Wernqvist betyder mars månad 2004 något mer. Något annat. I samma sekund som han blev svensk mästare för första gången avslutades samtidigt hans elitbasketkarriär. Vid en läkarundersökning några dagar innan slutspelet startade konstaterades att han hade ett hjärtfel som kunde ge rytmstörningar. I värsta fall kunde det sluta med att hjärtat stannade. Vid 23 års ålder var elitkarriären över. En stor omställning Nu skriver vi december 2004. Snart har det gått nio månader sedan han tog emot chockbeskedet. ? Jag förstår inte nu hur jag kunde reagera så lugnt. Jag förstod nog inte riktig vad det innebar. Det är först nu i september eller oktober som jag insett det, säger Jonas Wernqvist. Det har varit en stor omställning. Att flytta hem till Stockholm är en sak. Att börja fundera på framtiden en annan. Nyckelordet är identitet. ? Vad folk inte riktigt förstår är att basketen är mer än bara ett jobb. Mycket av identiteten sitter i basketen. Det sociala umgänget, det är därifrån självförtroendet hämtades, ja allt. Det var så jäkla mycket som försvann i ett trollslag och det är svårt, säger Jonas Wernqvist som nu fått perspektiv på händelsen. Efter beskedet att han tvingades sluta var han sjukskriven en längre tid. ? Jag var inte redo att slänga mig in i något direkt så det gick en sommar utan att jag gjorde någonting. All tid har gått åt till att ha ångest över vad jag ska göra. Det är lätt att bli stressad över det, säger han. I dag arbetar han tillfälligt med att sälja basketkläder. Men i ett långsiktigt perspektiv är det något annat som gäller ? att arbeta med ungdomar. ? Egentligen all stödverksamhet som har med ungdomar att göra. Att göra något gott av de erfarenheter man har, säger Jonas Wernqvist som i dagarna ska på anställningsintervju på Fryshuset i Stockholm. Spel på lägre nivå Många elitidrottare vittnar om tomheten som infinner sig efter karriären. Det senaste, och mesta drastiska exemplet, är brottaren Mikael Ljungberg som efter en lysande brottarkarriär inte hittade rätt i tillvaron. Till slut valde han att ta sitt liv. ? Jag ska inte dra några paralleller till det. Absolut inte. Men jag förstår var tankarna kan ha kommit ifrån. Just det där att hitta rätt när det är slut, säger Jonas Wernqvist och understryker att det in hans fall inte alls har gått så långt. Elitkarriären är över. Men han vill inte släppa kontakten med basketen helt. ? Jag kanske ska börja spela i något lag på lägre nivå där jag inte måste hålla på att rusha fram och tillbaka över planen. Det går att hämta mycket självförtroende när man vet att man gör något man är bra på. Jag tror alla människor har ett behov att göra något de är duktiga på. Det hjärtfel han lider av går att leva med. Faktum är att risken för att någonting skulle hänt om han fortsatt spela elitbasket är liten. Även om han är mycket tacksam att Plannjas läkare upptäckte felet så finns ju alltid frågan ? hade jag kunnat fortsätta? Han hade ju kunnat satsa vidare och ingenting hade hänt. Och kanske hade det till och med varit bättre att inget veta? Att bara fortsätta med basketen, lyckligt ovetandes, vinna nya SM-guld och kanske flytta utomlands för att spela i någon av de stora ligorna? Jodå, de tankarna har funnits där. ? Med största sannolikhet hade det aldrig hänt något. Så, jo, så har jag absolut tänkt. Men de tankarna får jag mota bort, säger han och tystnar någon sekund. Ibland kommer även tankarna på comeback. Det händer också. Bra stöd från familjen Chansen var ju liten och vinsten skulle vara stor. Tillbaka med identiteten ? lika snabbt som den försvann. ? Det sjuka är att jag ibland fortfarande tänker så. Men då får jag slå bort de tankarna direkt. Varje gång jag läser att något har hänt så tänker jag att jag är den enda jag hört om som la av innan det hände något. Det var helt enkelt inte meningen att jag skulle hålla på med basketen. Nu väntar en helt ny karriär för Jonas Wernqvist. Om fem år ser han sig som en student på ett universitet någonstans i Sverige. Huvudspåret är psykolog. Och händelsen för nio månader kan ha styrt in honom ännu mer på det spåret. ? Kanske. Nu har jag lärt mig förstå, ännu mer, att man behöver stöd i vissa situationer, säger han. I hans fall har det i första hand varit familjen som funnits där samt kamrater i Stockholm. ?Gäller att våga och ta chansen...? När Jonas Wernqvist lämnade sitt besked på en presskonferens fanns Plannjas representanter på plats och deklarerade att de skulle hjälpa honom hitta rätt i framtiden. ? Plannja var ett stöd till en början och jag fick vara med hela vägen till guldet. Men nu är det ett bra tag sedan jag hörde av dem. Jag har fortfarande kontrakt med Plannja så lite konstigt är det, funderar han. Och om hjälpen från Plannja: ? Ibland brukar jag tänka att det har inte hänt så mycket med det. Men det är så jag tänker mina dåliga dagar, de bra dagarna skiter jag i det helt enkelt, säger han. Han säger att beskedet att sluta varit svårt att acceptera. Men nu har han lagt det värsta bakom sig och nu kan han börja rikta in sig på något annat än basket. Det kommer att gå. ? Jag är ändå inte orolig för framtiden. Det här kommer att fixa sig och jag inser att det här är en övergångsperiod, konstaterar han. Av alla livets händelser går att dra lärdomar. ?Skriv upp det på livserfarenhetskontot? brukar det heta. Det som hände i mars 2004 har tagit upp en stor del av Jonas Wernqvists konto. ? Den här händelsen har lärt mig mer om livet än någonting annat. Det gäller att våga och att ta chansen. En dag kan allting vara borta med ett fingerknäpp. Det vet jag mer än någon, säger Jonas Wernqvist. Tillfälligt blockad. Men äntligen redo för returen.