Då 29-åriga Nicci Wright visste inte mycket om Sverige när hon landade i Luleå på våren 2002. Hennes enda tidigare erfarenhet var ett landslagsbesök i Stockholm. I övrigt var det blankt på kartan.<br>Att Sverige hade ett bra landslag det hade Nicci Wright full koll på och hon tvekade aldrig att ta chansen att lämna storstaden vancouver för spel i lilla Alviks IK ? nykomling i allsvenskan.<br> ? Nej, jag hade varit sugen att röra på mig i ett par år och var på väg till Norge först. men där blev det problem med inrese- och uppehållstillstånd. Jag visste hur bra det svenska landslaget var och eftersom vi hade en norsk målvaktstränare i landslaget som förordade Sverige var det inget svårt beslut, säger Nicci Wright när Kuriren når henne hemma i Vancouver.<br>Har full koll på läget<br>Överraskningen blir stor när Wright hör vem, och varifrån, det ringer och hennes omedelbara reaktion är hur vi kunnat ?spåra? henne.<br> ? Det är inte många som har det här numret. Men vad kul att någon fortfarande kommer ihåg mig. Jag tänker mycket på min tid i Alvik och Luleå. Det var utvecklande. Inte bara för mig som spelare utan också som person, skrattar Nicci Wright och börjar genast höra sig för om hur det är med laget, med spelarna och ledarna. Men det visar sig snabbt att hon har närmast helkoll på utvecklingen. Trots att hon tillbringat de senaste två åren i Washington.<br> ? Jo, jag vet att Johanna (Lindgren) har blivit mamma. Och Åsa (Backman) och Malin (Sundqvist) också. Malin är en av de absolut bästa spelare jag någonsin spelat med. Hon var verkligen riktigt, riktigt bra och kunde det mesta på en fotbollsplan, konstaterar Nicci Wright som lämnade Alvik, Luleå och Norrbotten med en stor besvikelse i bagaget eftersom Alvik ramlade ut allsvenskan trots en tapper säsong ? och trots storspel av Nicci Wright.<br>Sunnanåtorsken sved hårdast<br> ? Det var verkligen tråkigt. Men allt började egentligen när vi förlorade premiären med 0?1 på övertid (mot Sunnanå). Den förlusten liksom förföljde oss hela säsongen, menar Wright som åkte hem till Vancouver och vilade från all fotboll i några månader innan näste äventyr lockade.<br>Hon hade planer på att, eventuellt, återvända till Sverige men lockades istället över till USA och spel i Washington Freedom. <br>Första säsongen blev lyckad eftersom laget tog hem titeln men året efteråt lades hela den amerikanske damligan i malpåse. Intresset hade minskat och ligan hamnade i akuta ekonomiska problem.<br> ? Det betydde ett längre uppehåll som var rätt jobbigt men sedan kom ju det hela igång igen, berättar Nicci Wright som blev kvar i Washingtons organisation trots att hennes plats som förstemålvakt togs över av landslagstjejen. <br>Trivs i USA<br>Hennes karriär i den kanadensiska landslaget tog slut i samband med att hon återvände från Sverige. Men det här är ingenting som Nicci Wright sörjer.<br> ? Nej, det är den naturliga utvecklingen. Det kommer yngre tjejer som, självklart, ska ta över. Jag trivs jättebra här mycket tack vare att jag fått en chans att jobba med klubbens utveckling av unga spelare och mitt eget ledarskap.<br>Nicci Wright menar att Washington var det bästa som kunnat hända henne och att hon är mycket lycklig med sin tillvaro som beskriver som stabil och harmonisk. <br>Trots att det, än en gång, är tämligen långt till familjen hemma i Kanada.<br> ? De hälsar på mig rätt ofta och jag åker också hem så ofta jag har möjlighet. Just nu har jag fått små släktingar som är så mysiga att vara tillsammans med, skrattar hon.<br>Sverige ? bäst i världen<br>Att framtiden finns i Washington gör inte Nicci Wright någon hemlighet av. Inte heller att ledarskap och coachning är något hon kommer att satsa på i framtiden. Och att hon verkligen trivs med att jobba med ungdomar.<br> ? I Kanada finns det ingen skolning eller strategi att ta hand om unga fotbollsspelare på klubbnivå. I USA är alla tokiga i fotboll och passionen för spelet brinner. Det börjar vara likt Sverige på många sätt.<br>Nicci Wright avslutar med att öppna en känslomässig dörr till att en dag återvända till landet som gav henne chansen till ett händelserikt proffsäventyr.<br> ? Sverige har kanske den bästa damligan i världen. Visst vore det en dröm att kunna träna och coacha ett lag där i framtiden. En fantastisk dröm, konstaterar hon.
