BASKET
Det började redan under nationalsången. Det är säkert ett missförstånd från min sida, men det såg ut som att Vedran Bosnic stod och gav Peter Öqvist onda ögat. Efter det klagade förbundskaptenen på varenda domslut, matchen igenom, till och med de som Södertälje fick med sig. Han klagade sig till en teknisk foul – och sedan klagade han ännu mer. Att han hade saker att klaga på betvivlar jag inte – domarna i basketligan har ju som bekant ett par rejäla felbeslut varje match – men jag är naturligtvis inte dummare än att jag förstår att Bosnic gör så av en anledning.
För det första: Han vill ta fokus från sina egna spelares misstag.
För det andra: Att Peter Öqvist inte är någon beundrare av Bosnics ledarstil är en illa bevarad hemlighet. Bosnic känner naturligtvis till det – och försöker göra sitt bästa för att komma under skinnet på BC-coachen.
Det är galet.
I någon mån uppskattar jag det.
Den där galenskapen har nämligen gjort Bosnic till ligans segerrikaste coach det senaste decenniet, den har gjort Södertälje till en stormakt. Frågan är om den räcker till i år.
BC Luleå ser nämligen ganska bra ut.
För sju dagar sedan dansade Luleå Basket runt på parketten i Luleå. De firade sitt fjärde raka SM-guld – och vid sidan stod Yannick Anzuluni, Quinton Upshur, Bryce Massamba och alla andra herrspelare och tittade på med längtan i blicken. Vi ska inte underskatta vikten av förebilder, av föregångare, och det vore faktiskt själva fan om inte BC Luleå kunde lära sig något av damlagets våldsamma vinnarvilja.
Det hade de, visade sig. Så småningom.
I första perioden var BC riktigt illa ute, när den var över låg hemmalaget under med tolv poäng och på läktaren suckades det. I andra perioden bytte Öqvist in Anton Saks istället för Anzuluni och det gav större trygghet i försvarsspelet, mer kraft, högre intensitet på rätt ställe. I paus ledde hemmalaget med två och Södertälje hittade aldrig något flyt. Mästarna bjöd på bortkastade bollar, missade skott och hade problem med att hitta rätt spel. Ett intensivt och rejält BC Luleå gick ifrån ifrån till två, fyra, sex, sju, nio poängs ledning.
Inte på grund av någon taktisk detalj, ingen liten svaghet som Öqvist plötsligt lagt märke till i Södertäljes spel – utan tack vare hårt och hederligt arbete.
Exakt samma sak som gav damerna SM-guldet mot brutalfavoriten Udominate.
Där ett tag var ledningen uppe i elva poäng och Rozzell hade en öppen trea som han missade.
Det bör man inte göra mot Södertälje.
Det är ju nu inte Hökens pojkar 13 som BC Luleå möter i SM-final. Södertälje åt sig in i matchen igen, det var jämnt fram till det var lite mindre än fyra minuter kvar.
Upshur tog en offensiv retur, blev foulad i upphoppet, la i bollen och satte bonuskastet. I Södertäljes anfall just efter tog samme Upshur defensiv retur och sprang sedan in två poäng till. I anfallet efter det missade Nick Spires trepoängaren, Brandon Rozzell tog returen, serverade Saks under offensiv korg och han krånglade i två poäng till under hård uppvaktning.
På drygt en minut gick BC Luleå från 69-67 till 76-67. Matchen var över.
Finalserien är det inte.
Det här var en sån konstig match – märkliga beslut, missade dunkar, Adam Rönnqvist satte inte ett skott, Anzulunis drällande med bollen i viktiga lägen – att jag faktiskt inte har någon aning om vad som kommer att hända här näst. Det jag vet är att Vedran Bosnic, förutom att vara irriterad, kommer att försöka utnyttja varenda svaghet han hittade i BC Luleå.
Han har redan hittat många och fler lär han se på matchvideon.
Det är ett bekymmer – men det är också ett besked.
Luleå vann nämligen ändå.