Foto: Wolfgang Grebien
Han kom Kitzbühel med ett stukat självförtroende efter att ha åkt ur i såväl Wengen och Adelboden som Madonna di Campiglio, men plötsligt fungerade allt bara för honom.
Han gjorde ett suveränt förstaåk och hade bäst tid av alla.
Försprånget till den andraplacerade schweizaren Daniel Yule var litet. Bara fem hundradelar skilde de båda åkarna åt. Ned till den österrikiske trean Manuel Feller var det 23 hundradelar.
Hans tid i det andra åket räckte för att hålla dem bakom sig.
Tysken Linus Strasser rådde han däremot inte på, utan det blev en andraplats.
– Det är en fantastisk känsla. Det är en tuff period jag har bakom mig. Jag fick gräva djupt efter de där tre uråkningarna. Det här har ju också varit något av en madrömsbacke för mig. Så det här var över all förväntan, säger Kristoffer Jakobsen – efter sin första pallplats sedan december 2021 – då han kom tvåa i Val d’Isère och trea i Madonna.
Han fortsätter sedan:
– Jag hade nästan tappat glädjen till åkningen. Men den kom tillbaka i dag, tusen gånger om. Det är en enorm lycka.
Hur nervös var du inför det andra åket?
– Det var faktiskt helt brutalt. Sekunderna gick långsamt när jag stod vid startgrinden, och tankarna skenade. Jag kom på mig själv att tänka på sist jag ledde en tävling efter det första åket, och den gången gränslade jag den fjärde porten. Men jag försökte påminna mig själv att det bara är skidåkning det handlar om och att det här är något jag har gjort i tiotusentals timmar.
Den här pallplatsen kommer kanske hjälpa dig framöver?
– Självklart. Att kliva in bland topp 15 inför tävlingen i Schladming kommer också att hjälpa. Det ska ju regna i tre dagar och om man har ett dåligt startnummer så brukar man vara borta redan efter det första åket.
Han fick 50 000 franc, vilket motsvarar ungefär 600 000 kronor, för andraplatsen i Kitzbühel.
– Hans som vann fick dubbelt så mycket, så de där 14 hundradelarna som skilde oss åt kostade mig 50 000 franc, men det kändes ändå som att jag vann.
Jag såg att Arnold "Terminator" Schwarzenegger var på plats.
– Jajemän, han är här och kollar varje år. Det här är ju den största tävlingen man vinna i världscupssammanhang. Så det är mycket uppståndelse. Det är många som vill ha en autograf eller ta en bild med oss åkare, och vi behöver ha med oss vakter för att ta oss till våra bilar.
Fick du träffa honom?
– Nej, tyvärr (skratt).