Klockan 14.00 på lördag går startskottet för "tuffa timmen" ute på Klubbviken. Då går alla pengar oavkortat till välgörande ändamål.
– Alla pengar som vi får in på anmälningsavgiften går till ett byggande av en skola i Etiopien, plus ett barnhem för föräldralösa i en by i norra delen av landet, säger arrangören L-O Nilsson.
Men redan under fredagen var det Luleå Hockey-spelarna som fick köra den extrema hinderbanan som är cirka en mil lång.
Då visade junioren Marcus Collin, 19, som SHL-debuterade i vintras, klass.
Han vann 90 sekunder före Joel Lassinantti på 54.30, en tid som hade kunnat räcka till en pallplats i den stora tävlingen.
Trea och fyra blev Petter Emanuelsson och Einar Emanuelsson.
– Det var riktigt tufft. Men det är ändå lite roligt när man blir så här sjukt trött så man bara känner att man vill ge upp, säger Marcus Collin.
Hur tidigt kände du det?
– Det är egentligen det första som är tyngst, när man ska rulla bollarna och dra däcken. Det är sån fruktansvärd syra – och så rakt ut i uppförsbacke i sand sen. Sen är sandbackarna också tuffa, de är hemska.
Är det bland det jobbigaste du har gjort?
– Det skulle jag säga att det är. Allt handlar om hur hårt man går ut. Jag gick ut max och då blir det nog så.
Finns det nån prestige i det här?
– Jo, det tycker jag. Det är riktigt härligt. Man vill vinna.
Tvåan Joel Lassinantti.
– Jag försökte bara hålla rygg på Collin så länge som möjligt men han drog ifrån ganska tidigt. Sen försökte jag bara ta höger ben före det andra och sen vice versa. Det var tungt, säger Lassinantti och fortsätter:
– Man hade i princip maxpuls hela tiden och syra som en liten grädde på moset. Man fick borra ner huvudet och bara köra.
Sen hyllar han vinnaren.
– Jag gick ut ganska hårt och kände mig ganska bra över första hindret, men på löpningen drog han ifrån lite grann och höll det. Han var riktigt imponerande.
Marcus Collin gör kommande vinter sin sista säsong som junior.
Den här sommaren ligger han och pendlar mellan de olika lagen.
– Jag har varit med till och från. Två veckor med a-laget, två veckor med J20 och så. Nu blir det väl att starta i J20, sen får vi se. Man får hoppas att man får vara med här och spela lite grann, säger Luleåsonen, som blir inspirerad över klubbens talangsatsning i jakten på ett a-lagsavtal:
– Man känner helt klart att chansen finns. Det gör också att man vill träna mer för att nå dit – när man känner att det finns chans att få ett kontrakt.
För dig som är från Luleå, hur var det att få SHL-debutera i vintras?
– Det har varit en dröm som man var liten, så det var helt fantastiskt.
...och nu fick du sätta grabbarna på plats här.
– (Skratt) Jo, det var skönt.