Upplagt för att ge skogsägare problem

Regeringen bör ta sig en ordentlig funderare över vilken lagstiftning som verkar korrekt utifrån myndigheternas storstadshorisont men ter sig mindre begåvad för dem som lever i landsbygdens verklighet.

11 januari 2020 06:00

Från och med 2021 träder ny lagstiftning i kraft, som tvingar skogsägare som vill lägga upp travar med huggna träd vid allmän och enskild väg, i väntan på lastbilstransport, att betala en avgift för att få sin ansökan prövad utifrån trafiksäkerhet och vägens funktion. Tidigare gick det att ansöka till Trafikverket om att fritas från avgift, något som efter nästa årsskifte alltså inte kommer att vara möjligt.

Det är Trafikverkets nya tolkning av väglagen, vägförordningen och avgiftsförordningen som ligger bakom förändringen, men den rödgröna regeringen (med Centerpartiet och Liberalerna som stödpartier) har inte reagerat och agerat.

Det innebär en extra kostnad om 2 900 kronor för varje enskild ansökan om virkesupplag, vilket måhända inte är någon stor sak för det stora skogsbolaget som kan slutavverka hela områden. Men det blir snabbt mycket pengar för en mindre skogsbrukare som inte kalhugger, utan går in i ett skogsområde och avverkar några enstaka träd i taget.

Den nya kostnaden slår alltså mot just den typ av skogsbruk som annars brukar värderas i offentliga sammanhang – det småskaliga som skapar en rik miljö med biologisk mångfald.

Även om man bortser från det principiellt tveksamma i att Trafikverket tar betalt av någon som vill köra ut ett par lass virke på sin egendom intill en enskild väg, som varken får snöskottning eller annat vägunderhåll, är lagändringen minst sagt illa genomtänkt.

Det riskerar att tvinga ett antal skogsbrukare att lägga ner verksamheten – eller, om inte tvinga, bli droppen som får bägaren att rinna över. Och då får även andra verksamheter på landsbygden problem.

Produktiva skogsägare som genom sitt sätt att bruka sina tillgångar har skapat höga naturvärden har på sistone fått se kraftiga inskränkningar i sin rätt att använda sin mark. Dels med hänvisning till EU:s artskyddsförordning. Dels genom att staten klassar mark som skyddsvärd genom så kallade nyckelbiotopsinventeringar, vilket i praktiken betyder att virket blir omöjligt att sälja ­vidare. Att ytterligare försämra överlevnadschanserna för små skogsägare i inlandet är ingen väg framåt.

Sverige har annars en lång historia av småskaliga skogsägare med en tydlig lokal förankring. Att ägandet varit spritt på många har inneburit en sund motvikt till Socialdemokraternas strävanden efter maktkoncentration och centralisering. Detta har stärkt vårt samhälle och vår demokrati men också lett till att vi i Sverige förvaltat och brukat skogens resurser på ett hållbart sätt.

Under de senaste hundra åren har landets skogstillgångar mer än fördubblats och eftersom Sveriges skogsägare avverkar mindre än tillväxten fortsätter volymen att öka. Omkring 70 procent av Sveriges yta är täckt av skog.

Den brukade skogen bidrar till dessutom klimatförbättring, som kolsänka för att lagra koldioxid, men också genom att skogsråvaran kan användas på många för att ersätta fossilbaserade material och bränslen. Av Sveriges årliga totala koldioxidutsläpp 54,5 miljoner ton tar växande skog upp 45 miljoner ton koldioxid.

Regeringen bör ta sig en ordentlig funderare över vilken lagstiftning som verkar korrekt utifrån myndigheternas storstadshorisont men ter sig mindre begåvad för dem som lever i landsbygdens verklighet.

Dyra ansökningsavgifter för virkesupplag gynnar varken trafiksäkerheten, skogsbruket, möjligheten till klimatförbättring eller bevarandet av ekologiskt värdefull skog. Lagändringen krockar dessutom med ambitionen om att hela landet ska leva.

Ledare

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Johan Eriksson