Går det baklänges med jämställdheten i Luleå kommun?
På 70-talet infördes barnomsorg på bred front och kvinnorna kom ut i arbetslivet. Tvåförsörjarmodellen blev norm. Kvinnorna fick en egen inkomst och en ny självständighet. Socialdemokraterna var drivande i denna nydaning i samhället.
Sedan dess har det gått framåt och duktiga kvinnor har nått framstående positioner både i landet och inom denna kommun. Men trots att det har gått mer än 40 år sedan dess så tjänar fortfarande kvinnor igenomsnitt 11,3 procent mindre än män (källa: ekonomifakta.se) och i många familjer är det fortfarande kvinnorna som har det största ansvaret för hem och barn.
När skolor och förskolor läggs ned och barnen flyttas långt ifrån hemmet blir barnens dagar längre. När det inte längre är någon kilometer till förskolan och fritidshemmet utan i stället många mil som måste åkas i bil då börjar utvecklingen gå baklänges. Vem blir det då som går ned på arbetstid? Enligt statistiken är det kvinnorna. Det blir kvinnorna som får lägre inkomst, mindre möjlighet till karriär och sämre pension på ålderns höst.
I Emma Engelmarks, ordförande i Barn- och utbildningsnämndens, insändare i Norrbottens Kuriren (14 maj) påpekar hon att beslutsfattande alltid ska utgå ifrån fakta och därför vill jag härmed presentera följande fakta på de avstånd familjerna i olika byar i Vitådalen kommer att ha till skola, förskola och fritidshem.
Avstånd till skola och fritidshem i Råneå från följande byar:
Långsel 54 km
Forshed 49 km
Avafors 33 km
Vitåfors 22 km
Vitå 19 km
Högsön 17 km
Jämtöavan 17 km
Jämtön 13 km
Finns då dessutom arbetsplatsen åt andra hållet, i till exempel Kalix, så måste ytterligare några mil adderas till den totala sträckan i bil både morgon och kväll.
Att hämta och lämna på förskola och fritidshem kommer att bli både kostsamt och tidskrävande. Det blir ett stort steg bakåt för jämställdheten och att detta sker i det huvudsakligt socialdemokratiska Luleå tycker jag är sorgligt.
Ingela Lindqvist
Jämtön, Vitådalen