Fria ord: Jag skriver i en känsla av sorg

29 februari 2020 06:00

Jag känner mer och mer hur en åskboll växer i bröstet på mig. Det är känslor av ilska och frustration och samtida sorg och skam över hur vi låter vår tid präglas av växande intolerans, rasism och diskriminering som mullrar inom mig.

Judar utsätts för antisemitism, muslimer för islamofobi, romer för antiziganism och samer för förtryck och diskriminering.

På gator och torg, sociala media och vid fikaborden pekas grupper av människor ut som problem och rasistiska stereotypa fördomar delas ohämmat.

Men det stannar inte vid rasistiska fikaträffar utan de utspillda orden av hat leder till våld mot personer som inte är en del av majoritetssamhället.

Samtidigt deltar politikerna i ett chicken race mot helvetet genom att vara mest emot personer på flykt och andra medmänniskor som tigger för sin försörjning.

Jag står förundrad mitt i en farlig storm av händelser och undrar om ingen annan ser den fruktansvärda spiral av hat som leder till ett samhälle vars själva grundstenar kan bli byggda på rasism om vi inte aktar oss.

När Sverigedemokraterna, som bildats av nazister, får ett ständigt ökat stöd i opinionsundersökningar är min oro inte bara välgrundad utan visar att en stor andel svenskar inte räds att bygga ett samhälle på fientlighet.

Med Förintelsen i minnet är det svårt att se på vår tid utan att reagera med förvåning och skräck, hur kan vi vara så ogenomtänkta att vi kan vår historia men ändå gör allt för att upprepa den?

Även om vi inte vore på väg mot exakt samma händelser som då, så ser jag för många tecken på brist på solidaritet och ökade fördomar för att varningsklockor ska ringa.

Därför skriver jag den här texten i en känsla av sorg och angelägenhet. Vi måste kunna bättre än så här och vilja lära av andras misstag som verkat före oss.

Varenda en som kan ta ställning mot rasism är helt avgörande. För de som faller i intoleransen famn är så många nu att vi måste göra allt vi kan för att vända samhällsklimatet till det bättre, innan det är försent.

Jag tror i grunden på människors vilja att leva i fred och samförstånd med andra men när den ena efter den andra uttrycker fördomar och rasism är det lätt för ännu fler att falla i fällan att börja tro det värsta om andra som de uppfattar som annorlunda från sig själv.

Vi måste var och en ta vårt ansvar för hur vi agerar.

Politiker måste vända om från den osolidariska politik de bedriver mot personer på flykt, sluta klyftorna i samhället och göra krafttag för jämställdhet och mångfald.

Dessutom måste vi i allmänheten tänka på hur vi agerar mot varandra, anständighet och vänlighet behöver vi mer av istället för fördomar och rasism.

Jag önskar att den där åskbollen i mitt bröst måtte försvinna, att oron och ilskan över rasismen ska kunna ge vika genom att den naturliga empatin som vi medmänniskor egentligen bär på för varandra kan få växa.

För att det ska hända måste vi alla ta ansvar för våra handlingar, både beslutsfattare och allmänhet.

Jag tar mitt ansvar för en medmänsklig värld, tar du ditt?

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Kukkamariia Valtola Sjöberg Folkbildare mot nazism