Försämrat reseavdrag slår hårt i Norrbotten

Att arbetspendla på obekväma tider längs dåligt underhållna vägar i Norrlands inland är inte alltid en dans på rosor.

Att arbetspendla på obekväma tider längs dåligt underhållna vägar i Norrlands inland är inte alltid en dans på rosor.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2019-12-02 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Föreställ dig att din familj år 2021 får en faktura på drygt 25.000 kronor för ingenting.

Att det var statens räkning till er för att ni valt att bo i glesbygd ett antal mil ifrån era arbetsplatser. 

Medan du funderar på hur denna faktura skulle slå mot er familjs privatekonomi vill jag att du läser vidare för att du ska förstå att detta är ett högst reellt hot riktat mot glesbygdsfamiljer i det Sverige där en före detta metallare är statsminister och påstår sig värna arbetarna. 

Innan jag blev riksdagsledamot arbetade jag i Vitåforsgruvan i Malmberget. Inget unikt i sig då jag bor i gruvkommunen Gällivare. I gruvan hade jag många arbetspendlade kollegor. 

Somliga hade valt att veckopendla långt bort ifrån och vara borta från sina familjer varannan vecka och andra kom lite mindre långt bort ifrån och pendlade dagligen från samhällen och byar i Gällivares omnejd. 

Det var inte ovanligt med kollegor som hade uppemot tio mi att köra enkel väg till och från sin arbetsplats. Ibland för att inga andra jobb längre finns att tillgå i den egna bygden.

Detta skall vi vara tacksamma för. Industrins behov av kompetent arbetskraft är skriande och utan arbetspendlarna skulle det se riktigt illa ut.

 Kompetensbristen och rekryteringsbehovet är inte heller unikt för industrin utan utgör en lika stor utmaning för verksamheter inom offentlig sektor som på grund av ett lägre löneläge ofta har svårare att fylla sina vakanser.

Att arbetspendla på obekväma tider längs dåligt underhållna vägar i Norrlands inland är inte alltid en dans på rosor. Arbetsveckorna präglas av långa arbetsdagar, tidiga morgnar och sena kvällar. 

Att ta sig till och från arbetet från byar och samhällen miltals bort klockan fyra på morgonen eller elva på kvällen på annat sätt än med egen bil är en utopi i vår del av landet. Det vet alla som bor här. 

Att komma upp från gruvan när det är minus 30 grader och skrapa rutorna på en iskall bil som blir varm först efter någon mils färd för att köra de tio milen hem i snörök med risk för viltolyckor med ren och älg är på intet sätt något slags nöjesresa. 

Det är något en stor mängd vardagshjältar gör för att försörja sina familjer och hålla industrinationen Sveriges hjul snurrande. 

Dessa vardagshjältar kan nu regeringen på blodigt allvar tänka sig att straffa med det nya reseavdrag som föreslås börja gälla 2021.

Ett reseavdrag som fler än 200.000 svenskar skulle förlora på. 

Ett reseavdrag som skulle innebära att två vuxna i Jokkmokk som väljer att pendla till grannkommunen Gällivare för att jobba kan göra en gemensam årlig förlust om 25.000 kronor. 

Vi anses dessutom stå inför en ny lågkonjunktur. Somliga menar att den redan börjat. 

Vi riskerar alltså nu att gå in i en lågkonjunktur med ökat antal varsel från landets arbetsplatser kryddad med både kraftigt höjda bränsleskatter och så kraftigt försämrade reseavdrag att de som förlorar sina arbeten inte kommer att ha råd att söka sig till tillgängliga jobb på andra orter än där de bor.

 Det är en riktigt giftigt cocktail!